Andra upplagan

Vad är det för fel på Jenny Damberg i Dagens Nyheter? I söndagstidningens radiokrönika (hittar den inte på nätet) kritiserar hon ett radioprogram som diskuterar handikappades rättigheter för att det var för "övertydligt". Vad fan tror hon? Att någon kommer att reagera på hur handikappade behandlas genom subtila påpekanden och litterära referenser? Och att de hade mage att påstå att assistenter blir billigare än institutionsvård och hemtjänst, utan siffror! Vad tänkte de på? Undrar om Jenny Damberg också kritiserat alla som påstått än det ena om sjukskrivningarna i Sverige utan att presentera siffror. Hon kallar det "parodiskt".
De understod sig dessutom att spela "övertydlig" musik (Michael Jackson's They don't care about us. Good for you, tänkte jag och önskar att de i sin övertydlighet typ, sprängt en docka som föreställde sjukvårdsministern, eller eldat upp diverse lagförslag i direktsändning.
Min åsikt är att när det gäller sådana saker och att försöka få fram ett budskap går det inte att vara nog övertydlig. Politiker, borgerliga ledarskribenter och annat löskefolk förstår förmodligen ingenting, och skulle inte ens göra det om man tatuerade in det i pannan på dem.
Kände hon sig ovanligt träffad? Det är så mycket bättre idag med hjälp och hjälpmedel och rätten till ditten och datten, menade hon. Nej, det är det inte. Hjälpmedlen kostar pengar, det är inte ens självklart att den gamle farbrorn har råd med en ny käpp eller hörapparat. Det är ingen som föreslår olika hjälpmedel som underlättar livet för en handikappad, nej allt det där ska man få komma på själv och försöka motivera. Sen måste ju alla som vill ha den här assistenthjälpen fylla i ett jättestort underlag där man beskriver sitt liv in i minsta detalj. Kanske inte varken så besvärligt eller kränkande för vissa, som är vana vid att få hjälp med allt i livet, men alla handikappade är inte 95 och gravt senila = bryr sig inte om frågor om sexliv och matvanor.
Fast hon kanske menade att det är så mycket bättre än på 1800-talet? Eller i Nazityskland? Vad vet jag.
 

Det känns rätt underligt att vara ledig. All dressed up and nowhere to go... nej, inte direkt, raggsockor, leggings och en rätt sliten huvajacka är knappt ens dressed.
Katterna hatar sitt nya godis. De tittar på mig som om jag försökt ge dem råttgift och vill bara ha vitaminer.


Myter man hört förut:
- Vet du att alla adventsstjärnor är vända uppochner och egentligen är sataniststjärnor?
- Men de är ju sexuddiga, knappast några pentagram.
- Man vet aldrig.
I samma klass som att man blir full om man blandar öl och magnecyl (eller var det coca-cola och magnecyl)
eller att coca-cola innehåller kokain även idag  (jodu, önskedröm på bara...) eller att röda M&M kan innehålla knark. (Vilken sort är ospecificerat, kanske  det "extra starka knark" som DN skrev en gång att polisen hittade på golvet under en razzia mot någon krog.)
Men om någon berättar en vandringssägen är det svårt att säga emot, eller att få rätt. Jo, det hände ju kalles fasters brors kusin och han berättade det. 
En del av dem dyker ju upp i tidningarna också. Och det vet väl alla att allt som står i tidningen är sant.
Urban legends. Också en fullkomligt värdelös film som jag en gång råkade hyra för att jag gillade omslaget. Men bilden hade i princip ingenting med filmen att göra. You can't judge a book by it's cover, verkligen.

 Nu är de igång igen, de där jävla satanisterna...

Och har säkert detta fina broderi på väggen:

Att Danmark inte längre är ett särskilt trevligt land har man ju förstått. Det senaste skojiga tillskottet "Lymmellagen" ligger ungefär lika långt från danskt gemyt som man kan komma. Man får lite fascistoidvibbar. Tanter som röker cigarr, öl hvergang, smörrebröd, kro, snygg design, Lousiana, Skagen och allmän mysighet ska de bytas ut mot alltmer öppen rasism och poliser som får spärra in vem som helst utan anledning?  Danmark, för fan, vad var det som hände?



Hemliga Morsan och Isobel har skrivit tänkvärt om detta. Jag håller med.

Korrläser ett säljbrev som jag fått för översättning och inser att människan som skrivit det kopierat in hälften från ett gammalt utskick som jag redan korrläst. Är mina ändringar införda? Givetvis inte ett dugg. Vad är det med folk? Tror de att stavfel, särskrivningar och meningar där hälften fattas inte märks? Kan de inte läsa? Tror de att deras kunder inte kan läsa?
Mejla hjälper tydligen inte så jag ut det markerade allt med rödpenna på papper. Nu ser det ut som Stockholms blodbad. Tant språkpolis tänker ta den lille gossen i örat i morgon och förklara ett och annat om livet och döden. "Say hello to my little friend..."*) Självklart tänker jag vara både artig och trevlig, för då har jag förmodligen lugnat ner mig lite. Idag skulle jag förmodligen sätta eld på hans slips.
*) Svenska skrivregler, SAOL eller förresten det är nog för svårt, så det blir Svenska för Dummies.




Har inget jobb som hänger över mig i kväll. Det känns väldigt märkligt. Vet inte riktigt vad jag ska göra.

Lite beklämd blir man av alla diskussioner kring de svenska Hollywoodfruarna. Jag har inte sett programmet, men jag läste Anna Ankas (fantastiskt namn, btw) inlägg på Newsmill och diverse tv-krönikörer, artiklar och bloggar om ämnet. Suck. Att fruarna själva inte fattar att det bara handlar om förnedrings-tv. Det är väl meningen att folk ska skratta åt dem och reta sig på dem, men det känns ganska beklämmande och inte särskilt roligt. Det är ju knappast Lifestyles of the rich and famous, även om hon verkar tro det, hon är ju bara pajas i ett program som lika gärna skulle kunnat gå ut på att äta kackerlackor eller rulla runt i bajs.


 Någon påpekade att hon faktiskt är en vuxen kvinna och att man kanske bör respektera hennes livsval och åsikter och inte behandla henne som mindre vetande. Så fan heller. Hon får väl tycka vad hon vill, men hon framstår ju faktiskt som i det närmaste förståndshandikappad. Hennes åsikter förtjänar ungefär lika mycket respekt som sverigedemokraternas. Att folk tycker synd om henne och behandlar henne som mindre vetande är inte konstigt, hon har ju faktiskt ställt upp på att göra sig till allmänt åtlöje.


Bättre förebild?