Andra upplagan

I olägenheten bor bara jag och katten.

Jag känner mig mer och mer som fäbodjäntan. Nej, stryk det, själva ordet har en verkligt dålig klang. Mer som en vallpiga eller något ditåt. Jag går från mitt lilla pörte och hämtar vatten, går iväg och diskar i smyg i tvättstugan, sätter på värmen en liten stund då och då när jag börjar frysa. Fast riktigt så primitivt som på forna fäbodvallar är det inte, jag behöver inte tvätta i bäcken, och sanitära bekvämligheter som toa och dusch finns inomhus, fast på betryggande avstånd (en sanitär olägenhet…). En liten värmefläkt måste sättas på då och då och jag behöver inte gå upp i ottan och hugga ved.

En olägenhet är det, i den meningen att utrymmet där jag bor absolut inte är tänkt för boende, vilket fastighetsskötaren var vänlig nog att upplysa mig om. Men jag "bor" ju inte här, jobbar bara. Han var förmodligen sur för att jag ringt och meddelat att en propp hade gått (min säkring sitter inne i det hemliga elskåpet och när strömmen går hos mig går den även i cykelrummet..., men fastighetsskötaren måste komma och fälla upp spaken). Jag föreslog för hyresvärdinnan att jag skulle få en nyckel till elskåpet, men hon såg ungefär lika chockad ut som om jag begärt att få nyckeln till Fort Knox. Hon tyckte att jag skulle ringa, för el ingår i min hyra. 
I alla fall har olägenheten förvandlats från en betongfläckig eventuellt tidigare verkstad till ett hemtrevligt hemutrymme. Men allt pyssel med disk och besvärlig matlagning det innebär har tagit en stund att vänja sig vid.

Inte bara att saker tar längre tid. Det sliter lite på pysket också, att gå från olägenhet till olägenhet och att till slut sitta i ett så bedrövligt utrymme att man måste smyga förbi tvättstugan och eventuella tvättare, hantverkare och dylikt bara för att ta en dusch eller gå på toa. Anpassningen till ett annat sorts liv har inte varit lätt, men efter två veckor börjar jag bli något mer van vid att allt inte är lika bekvämt som vanligt.

I all sorg och bedrövelse är finns det faktiskt ett litet ljus i tunneln. Inom två månader är jag fri från den stora ekonomiska belastning som inneburit att jag fått jobba 300 timmar i månaden i mer än ett år. Jag har betalat av mer än 95 procent av skulden och ser fram emot en hunky dory vår. Även om jag ska betala av andra skulder så blir det inte lika tungt.

Så var det målat och vitt (hm, nåja). Andra strykningen gick betydligt snabbare. Upprepar: ”det ser alltid värre ut innan det torkar” tyst för mig själv. Förhoppningsvis torkar det tills jag ska sätta dit möblerna… Förmodligen kommer några roströda fläckar att tränga upp även genom det andra lagret (sådant får man väl stå ut med i en lokal som förmodligen använts som verkstad tidigare). Annars får jag väl stå och skrika "out, damned spot" och se om det hjälper.

Har också något slags idé om hur jag ska få plats med sakerna.

Nu gäller det bara att överleva ikeatripp i morgon och sedan själva flyttan på onsdag. Och jobba lite däremellan. Till exempel nu eftersom korrekturen står som spön i backen för tillfället.


Rustad för Ikea.

Måla väggar tak och golv. Det  innebär att jag nu vit färg överallt utom där det ska vara trots hazmatsuit (ett material som liknade pappersservietter… med ungefär lika stor uppsugningsförmåga som lambi extra plus). Totalfail, kläderna jag hade under är lika vita som väggarna, som även en efter en omgång färg är tämligen fläckiga.

Betong suger. Försökte måla en vägg i omålad betong och en i obehandlad spånskiva. Det sa bara slurp och så försvann 10 liter färg på ett ögonblick. Ja ja, man kanske skulle haft någon slags grundfärg, men vänta nu… det VAR grundfärg och dessutom extra täckande. Jag lyckades i alla fall måla en omgång och 1/3 av golvet. De resterande tio litrarna räcker förmodligen till omgång två. Förhoppningsvis. För nu är det ju grundat…
I nästa liv ska jag alltid anlita hantverkare till allt, även öppna gamla nagellacksflaskor. Jag ska bara sitta på min divan med en chokladkartong och peka.

Ett tips… man kan inte rolla betonggolv. Den som säger det ljuger. Så morgondagen måste börja med en tripp till färgaffär och införskaffa 1 st bred golvpensel (+ en ny hazmatsuit förhoppningsvis inte en irroverall gjord av pappersservetter).

 Igår skulle jag ha åkt till IKEA men fastnade i Liljeholmen. Efter att ha irrat runt där på jakt efter skyddsglasögon, garn och värktabletter i ett par timmar insåg jag att det var nog och åkte hem. Dagens extra hårda gympass med roller och pensel och skuttande upp och ned skulle det sitta fint med lite värktabletter, men tyvärr försvann min påse från apoteket med voltaren, glukosamin och en dyr hudkräm på Body Shop där jag skulle köpa något slags hårgegga för mina slitna testar. När jag kom hem upptäckte jag att apotekspåsen var borta och de hade inte hittat den. C’est la vie… Man ska väl inte gråta över spilld hyaluronsyra.


Dagens outfit. Det där mumintrollet i mitten är alltså jag, iförd fancy irroverall i kleenexmaterial. Notera mysbelysningen i taket och den piffigt hängande elsladden. Kan bli en trend. Och det här kan bli en modeblogg.

Tio avsnoppande svar på sällsynt korkade frågor

Önskar ibland att jag hade en mer fysisk sjukdom, en jättestor böld i pannan eller vad som helst utom något som människor inte förstår. Nu är det inte så. Min sjukdom sitter inte utanpå.

Ofta får man väldigt konstiga kommentarer från folk man trodde skulle veta bättre. Inte så konstigt man helst vill slippa sociala kontakter. OBS! Alla frågor är hämtade ur verkliga livet. (Svaren kommer man tyvärr aldrig på just då, eller om det någon gång skulle hända, orkar man inte bråka. Men det vore skönt.)

Dum fråga 1: Är du sjukskriven? Så skönt, det skulle jag också vilja vara.

Svar A: Försöker du vara rolig eller är du så där dumdryg på riktigt? 
Svar B: Jag skulle vilja ge dig en fet smäll, men du kan ju faktiskt inte hjälpa att du är så jävla korkad.
Svar C: *Välriktad kaskadspya*

Dum fråga 2: Du jobbar ju halvtid, men vad gör du resten av tiden?

Svar A: Say hello to my little friend.
Svar B: Are you talking to me?
Svar C: Make my day, punk.

Dum fråga 3: Du måste väl bara försöka rycka upp dig lite?

Svar A: En bättre idé: jag trycker ner dig lite. Tit for tat, liksom.
Svar B: En ännu bättre idé: du snurrar runt ett halvt varv, går tre miljoner steg och kommer aldrig mer i närheten av mig.
Svar C: Hur menar du då? Vad exakt är det du tycker jag ska göra, jag menar det här är ju fantastiskt, du kan ju revolutionera hela psykvården!

Dum fråga 4: Försök att tänka lite positivt, det är inte bra att se så negativt på allt. Är det inte därför du är sjuk?

Svar A: Du är ju fan helt sinnesförvirrad. Du borde verkligen sluta överdosera Oprah.
Svar B: *Trycker ner ”The secret” i halsen på personen i fråga. Med våld.*
Svar C: Du borde kanske se lite mer negativt på saker och ting. *talar i femtio minuter om miljöförstöring, epidemier, svält, krig, tortyr, söta djur det är synd om och borgerlig politik. Avslutar med att vi alla ska dö, husdjuren, barnen, mamma och pappa.* Frågeställaren börjar gråta. *LER* och säger: Ah, så skönt, nu mår i alla fall jag lite bättre.

Dum fråga 5: Mår du dåligt? Varför det?

Svar A: Världen är felkonstruerad. (IDIOT)
Svar B: *Ställer mig 3 centimeter från personens ansikte och gallskriker rakt ut* (PUCKO)
Svar C: Visste jag det skulle jag fan inte stå här och härda ut. (ANVÄND DIN UPPENBARLIGEN ENDA HJÄRNCELL)

Dum fråga 6: Hur kan du vara deprimerad, du skrattar ju och verkar glad?

Svar A: Nej, det är voiceover, jag bara mimar.
Svar B: Jag gråter inombords (när jag får sådana idiotiska frågor)
Svar C: Förlåt. Jag glömde. Kommer genast att börja gråta. Kan du hjälpa mig att knäppa ihop tvångströjan.

Dum fråga 7: Hur kan du vara deprimerad, du sminkar dig ju och klär dig snyggt?

Svar A: Så jag ska inte bara vara deprimerad, utan ful också? Är det vad du tycker?
Svar B: Till skillnad från vadå?
Svar C: Okej, jag fattar. Jag ska försöka att alltid gå ut i nedkissad nattskjorta och okammat, smutsigt hår. Ska jag dregla lite också? Kanske lite ryckningar? Skära av mig örat?

Dum fråga 8: Men har du inte fått medicin då?

Svar A: Jo, och genast blev jag frisk, trallala. Tänk så det kan gå.
Svar B: Jo, men jag låtsas bara ta den.
Svar C: Vill du ha?

Dum fråga 9: Hur kan man vara sjukskriven på halvtid? Antigen är man väl sjuk eller inte?

Svar A: Passerar ingenting av det du säger någonsin din hjärna innan det kommer ut genom munnen?
Svar B: Du skojar väl?
Svar C: Dö

 Dum fråga 10: Varför blev du så här? Skyller du på dina föräldrar eller på samhället?

Svar A: Nej, jag skyller faktiskt det här på dig. Allt är ditt fel.
Svar B: Ursäkta, jag tror att jag just blev helt döv. Kan du skrika JAG ÄR DUM I HUVUDET så högt du kan så kanske jag kan höra.
Svar C: Ja.


Ibland känner jag mig så vag och spräcklig.

En av de bästa julsångerna.
Som vanligt for jag fram och tillbaka som en skottspole på julafton. Mycket väntande på tunnelbanor, men med bra bok och musik var det inte så farligt.
Nora sov hos mig natten innan. Hon kom med en jättesäck klappar till alla som hon måste fira julafton med. Är det inte ett ganska dåligt tecken om någon upprepar "det kommer att bli trevligt" för sig själv om och om igen? Och önskar sig valium eller något liknande för att klara dagen? Deras julaftnar är otroligt stela. Jag var där i tio minuter en gång och det kändes som om jag fått kramp i käkarna av det tillkämpade leendet. Nora sticker alltid iväg på något party på kvällen. Vi hade i alla fall en skrattrolig kväll med sherry, te och choklad. Men vi var båda väldigt trötta och somnade lilte efter midnatt.
När klockan ringde hördes ett litet pip bortifrån soffan. "Ska vi snooza?". 
Skönt när andra har samma inställning som en själv.
Vi hann i alla fall äta frukost, tända ljus och ta det lite lugnt, innan hon hastade iväg och jag brände dvd-skivor med anime för glatta livet.
Sen for jag iväg och handlade räkor, träffade Madonna som tog hem dem, åkte till sjukhuset för att träffa Bart och sen till Tank som var jättesjuk. Men hon lyckades i alla fall göra lite mat och följa med hem till Madonna där hon låg på divanen och mådde illa. Så illa att hon var tvungen att åka hem utan att äta.
Madonna och jag blev mätta på räkor och vin och orkade inte ens med fikon i cognac. Så vi tar om middagen en annan dag, när Tank mår bättre.
Madonna är ganska kvällstrött så jag var hemma strax efter midnatt, gosade med katterna och somnade i soffan (brukar inte hända, jag har inte ens någon tv) med ett korsord.


Vilken julklapp: jag vann en t-shirt i Lottens julkalenderblogg! Brukar verkligen inte vinna. Jag har gissat och gissat, ofta fel, men den här dagen hade jag åtminstone till hälften rätt. Är fortfarande irriterade över att jag inte löste Eric Linklater. Det blåser på månen läste jag så många gånger att jag borde kunna den utantill.