Andra upplagan

Jag tänker städa, i morgon, eller kanske någon gång. Eventuellt.

"Du vet när man är så trött att man inte ens orkar byta sajt när man sitter och slösurfar", sa Tank till mig häromdagen. Känner igen mig så mycket. Ofta blir det så på kvällarna eftersom jag numera är tvungen att gå till the office i tid och otid. Då kan jag sitta och glo på något som jag inte ens är intresserad av och sedan är klockan helt plötsligt tre på natten.

Men det är inte så illa. Förutom tröttkoman då, som inträffar när jag stapplar in genom ytterdörren och knappt orkar mata katten.

Den har bland annat gjort att det exempelvis har legat blomjord utspridd runt min dator, råkade snubbla när jag skulle vattna mina två plågade krukväxter och det flög ut jord lite här och var. Kanske kan man kalla det för något slags etnochic inredningsdetalj, ”vi tror stenhårt på jordfärger i vår” eller något.

Nya arbetskamrater har jag ju fått också. Som jag tyvärr upptäckte ingick en viss person i min nuvarande projektgrupp. Den är en av dem man önskar jobbade på valfri polarstation eller någon annanstans där man aldrig behöver vara. Polarstation är nog lite i överkant, för vad man än kan säga om vederbörande är h*n inte något forskarämne direkt. Då och då verkar det frissa till i personens fåtaliga aktiva hjärnceller och ut kommer det alltid något nasty. Vi kommer nog inte direkt att bli BFF i brådrasket (when hell freezes over, som di säger).

De andra är gulliga och rara och säger gud vad du är proffsig och mest sådana snälla saker. Men de vill ju äta lunch och andra konstigheter, typ ”ha möten” allt som oftast. Mitt nya officeliv kräver inte bara att jag rullar ur bädden okristligt tidigt (före lunch) utan även att jag måste se över min garderob, utsliten hoodie, säckiga mysbrallor och raggsockor är inte direkt vad man har på sig har jag förstått. Från jobbklädd max en gång i veckan talar vi nu nästan varje dag. En gång i veckan är det väl ok, men att ha samma outfit varje dag – inte heller helt PK. Man kan ju inte komma oborstad och helt naturell, pga avsaknad av påsfri persikohy och naturligt rufs. Att uppnå någon form av mänskligt utseende tar sin modiga tid vid min ålder. Efter att ha gjort detta varje dag börjar jag fundera på att investera i en burka och hävda religionsfrihet. Nej skämt åsido, så kräver det förmodligen bara lite mer effektiv garderobsorganisation och eventuellt lite ångestbefriande terapi (shopping).

Det har ju varit nyår och allt det där, inte för att jag märkte så mycket av det. Något smällde utanför fönstret där jag satt kedjad vid datan och tokskrev inför deadline. Egentligen borde jag vara jätteledsen och sitta och hänga läpp i ett mörkt hörn eftersom mitt största och roligaste uppdrag har tagit slut. Men jag fick snabbt ett annat stort uppdrag, om än inte lika roligt så åtminstone ganska. Försörjningen och det dagliga är därmed avklarad. Nu gäller det bara att hitta roliga saker att göra. Är jag inte oerhört irriterande positiv just nu?

Kanske för att jag har klarat av det senaste helgkorret, diskat och hämtat vatten…

Nyår ska jag och Tank, som varit lika jobbstressad som jag, fira lite senare (det kinesiska kanske, när det nu är?) med god mat, bubbel och tre-fyra filmer i följd.

Nyårslöften är jag däremot lika mycket för som kedjebrev och sådana vill jag lika gärna få som vägglöss.

I olägenheten bor bara jag och katten.

Jag känner mig mer och mer som fäbodjäntan. Nej, stryk det, själva ordet har en verkligt dålig klang. Mer som en vallpiga eller något ditåt. Jag går från mitt lilla pörte och hämtar vatten, går iväg och diskar i smyg i tvättstugan, sätter på värmen en liten stund då och då när jag börjar frysa. Fast riktigt så primitivt som på forna fäbodvallar är det inte, jag behöver inte tvätta i bäcken, och sanitära bekvämligheter som toa och dusch finns inomhus, fast på betryggande avstånd (en sanitär olägenhet…). En liten värmefläkt måste sättas på då och då och jag behöver inte gå upp i ottan och hugga ved.

En olägenhet är det, i den meningen att utrymmet där jag bor absolut inte är tänkt för boende, vilket fastighetsskötaren var vänlig nog att upplysa mig om. Men jag "bor" ju inte här, jobbar bara. Han var förmodligen sur för att jag ringt och meddelat att en propp hade gått (min säkring sitter inne i det hemliga elskåpet och när strömmen går hos mig går den även i cykelrummet..., men fastighetsskötaren måste komma och fälla upp spaken). Jag föreslog för hyresvärdinnan att jag skulle få en nyckel till elskåpet, men hon såg ungefär lika chockad ut som om jag begärt att få nyckeln till Fort Knox. Hon tyckte att jag skulle ringa, för el ingår i min hyra. 
I alla fall har olägenheten förvandlats från en betongfläckig eventuellt tidigare verkstad till ett hemtrevligt hemutrymme. Men allt pyssel med disk och besvärlig matlagning det innebär har tagit en stund att vänja sig vid.

Inte bara att saker tar längre tid. Det sliter lite på pysket också, att gå från olägenhet till olägenhet och att till slut sitta i ett så bedrövligt utrymme att man måste smyga förbi tvättstugan och eventuella tvättare, hantverkare och dylikt bara för att ta en dusch eller gå på toa. Anpassningen till ett annat sorts liv har inte varit lätt, men efter två veckor börjar jag bli något mer van vid att allt inte är lika bekvämt som vanligt.

I all sorg och bedrövelse är finns det faktiskt ett litet ljus i tunneln. Inom två månader är jag fri från den stora ekonomiska belastning som inneburit att jag fått jobba 300 timmar i månaden i mer än ett år. Jag har betalat av mer än 95 procent av skulden och ser fram emot en hunky dory vår. Även om jag ska betala av andra skulder så blir det inte lika tungt.

 I somras hade jag en lång deckarperiod där jag lyssnade på mängder av svenska deckare. Även de två första av Lars Kepler. En sak måste jag säga, jag ogillar verkligen böckerna. Det känns som om de är packade med oviktig information och utfyllnad. Jag menar varför beskriva hur allt luktar eller hur väggarna är målade, även om det inte har med historien att göra. Sedan har vi den där underliga fascinationen för vad olika personer har på sig och vilka märken. I Eldvittnet fick jag mer än en gång något slags American psycho-känsla, fast utan minsta spår av samhälls- eller livsstilssatir.  Det enda böckerna har är att de är spännande och jag blir förbannad för att jag lockas att läsa dem, ungefär som när man börjar gråta på kommando vid exakt rätt tillfälle i någon jävla Disney-familjefilm.
Men nu är jag inne i en fantasyperiod.
Den började med att jag plöjde igenom alla böckerna i David Eddings Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea, som jag av någon anledning missat...
Sedan upptäckte jag George R.R. Martin och GoT (Game of Thrones). Läste första boken innan jag såg TV-serien, sedan läste jag alla de andra böckerna i Ice & Fire-serien och väntar andlöst på nästa bok. Via Bokhora upptäckte jag den en timme långa intervjun med George själv. Dessutom kan man ju alltid tillbringa timmar på olika forum där folk spekulerar vilt och kommer med eller mindre väl underbyggda teorier om vad som eventuellt kommer att hända. Alltid lika kul.
I väntan på det börjad jag med Patrick Rothfuss The Name of the Wind. Är nu inne på andra boken och det verkar mycket lovande so far. Med mycket lovande menar jag böcker som jag förmodligen kommer att läsa om.
Dessutom är det ju december, vilket jag inte kom ihåg förrän den tredje, och Lottens eminenta julkalender. Kluriga litterära gissningar och vilt partajande i kommentarsbåset varje dag. Sämre kan man ha det.


Jag säger bara: Winter is coming.

 
Överlevde IKEA utan större blessyrer. Det svåraste var att få ned 45 kilo bänk i paket från hyllan på lagret. Allt kom nästa morgon. Att den sedan tog fem timmar att montera ihop bänken är en helt annan historia. Det tog mig i stort sett en hel dag att montera ihop bänken, ett par hyllor, ett litet bord och en låg säng. Tackar min lyckliga stjärna för att jag köpte en skruvdragare.
Sedan började jag flytta över mina saker. Inte så långt och inte så mycket saker, men eftersom jag drabbades av någon form av hjärnsläpp tog det extra lång tid. Annars brukar jag vara enormt logistisk och kan packa in hur mycket som helst i hur små bilar som helst. Av någon anledning hade jag fått för mig att jag skulle packa ned en omgång, bära över den till nya lägenheten, packa upp den och hämta nästa omgång. Det visade sig vara ett misstag i klass med att bestämma sig för att köra runt Bottenviken i stället för att ta färjan till Åbo.
Hade jag bara packat allt i ett par lådor hade det tagit en bråkdel av tiden att bära över sakerna och packa upp dem.
Men det han i alla fall bli målat och klart och jag hann flytta ut och städa innan nästa hyresgäst kom. Fast då var jag så slut att jag knappt kunde tänka. Och stel som en mycket gammal pinne.
Då var det förstås dags för ett par timmars korrekturläsning. Jag hade inte mer än hunnit med två sidor innan det blev strömavbrott. Hann slänga iväg ett mail till redaktören att det var force majeure innan datorns batteri la av. Som tur är visste jag att kon inte befann sig på isen utan att jag kunde få helgen på mig också. Hade det varit tryckeriet som väntade hade jag fått sitta med ficklampan.
Det blev inget julkalas med arbetsplatsen eftersom jag inte hunnit få ordentlig ordning på mina saker och var alldeles för trött för att orka röra mig dagen efter.
Nu är jag i alla fall mer eller mindre i ordning.


Ungefär så här kändes det i mitten av flytten, då när man börjar fundera på att lämna allt åt sitt öde och ta in på hotell...

Så var det målat och vitt (hm, nåja). Andra strykningen gick betydligt snabbare. Upprepar: ”det ser alltid värre ut innan det torkar” tyst för mig själv. Förhoppningsvis torkar det tills jag ska sätta dit möblerna… Förmodligen kommer några roströda fläckar att tränga upp även genom det andra lagret (sådant får man väl stå ut med i en lokal som förmodligen använts som verkstad tidigare). Annars får jag väl stå och skrika "out, damned spot" och se om det hjälper.

Har också något slags idé om hur jag ska få plats med sakerna.

Nu gäller det bara att överleva ikeatripp i morgon och sedan själva flyttan på onsdag. Och jobba lite däremellan. Till exempel nu eftersom korrekturen står som spön i backen för tillfället.


Rustad för Ikea.

Mitt motto är att aldrig göra något idag som man kan skjuta upp till imorgon och det gäller även målningen som därför är uppskjuten tills i morgon. Efter att ha rusat runt på stan och letat penslar och rollrar, inte hittat någon ny hazmatsuit och köpt hårfärg och något guck att ha i ansiktet mm åkte jag hem. Tänkte också skaffa strumpbyxor eftersom jag ska på kalajs på fredag och tänkte ha alla fatshionistas favoritklänning från förra våren (ja, jag är lite sen, än sen då), från HM Inclusive. Upptäckte att Åhléns slutat med strumpbyxor i den största storleken, nu går de bara upp till 50. Vafalls!

Detta gjorde mig så trött att jag föll ihop i en liten hög i soffan rakt på ett korrektur som ska vara klart imorgon bitti. Jobbet går givetvis före målningen. Det är nog förresten bara bra att jag inte hade tid att måla idag eftersom jag känner mig vig som en stelopererad 95-åring för tillfället. 

Just nu hämtar jag andan och tänkte röja lite i röran. Undrar vem f-n som stuckit ned en jättestor elvisp i lägenheten och röjt runt. För en vecka sedan hade jag allt organiserat i tusen korgar och lådor och i stort sett allt var packat och klart inför flytten, men det var förmodligen för tidigt eftersom det bara tog ett par dagar innan allt i stället var en enorm röra där jag knappt kan hitta katten, än mindre saker jag letar efter. Tur att jag inte har 100 kvadrat, då hade jag inte hittat ut.

Sedan undrar jag över en sak: varför är vattendunkar säsongsvaror? Finns det verkligen ingen som behöver vatten i dunk på vintern? *Hamstrar tvåliters colaflaskor*

Dagens mantra: målning ser alltid förjävligt ut efter första strykningen. Efter andra blir det bra… kommer att upprepa detta ad nauseam  tills jag tror på det.


Dagens lunchlåda... eller något ditåt

Måla väggar tak och golv. Det  innebär att jag nu vit färg överallt utom där det ska vara trots hazmatsuit (ett material som liknade pappersservietter… med ungefär lika stor uppsugningsförmåga som lambi extra plus). Totalfail, kläderna jag hade under är lika vita som väggarna, som även en efter en omgång färg är tämligen fläckiga.

Betong suger. Försökte måla en vägg i omålad betong och en i obehandlad spånskiva. Det sa bara slurp och så försvann 10 liter färg på ett ögonblick. Ja ja, man kanske skulle haft någon slags grundfärg, men vänta nu… det VAR grundfärg och dessutom extra täckande. Jag lyckades i alla fall måla en omgång och 1/3 av golvet. De resterande tio litrarna räcker förmodligen till omgång två. Förhoppningsvis. För nu är det ju grundat…
I nästa liv ska jag alltid anlita hantverkare till allt, även öppna gamla nagellacksflaskor. Jag ska bara sitta på min divan med en chokladkartong och peka.

Ett tips… man kan inte rolla betonggolv. Den som säger det ljuger. Så morgondagen måste börja med en tripp till färgaffär och införskaffa 1 st bred golvpensel (+ en ny hazmatsuit förhoppningsvis inte en irroverall gjord av pappersservetter).

 Igår skulle jag ha åkt till IKEA men fastnade i Liljeholmen. Efter att ha irrat runt där på jakt efter skyddsglasögon, garn och värktabletter i ett par timmar insåg jag att det var nog och åkte hem. Dagens extra hårda gympass med roller och pensel och skuttande upp och ned skulle det sitta fint med lite värktabletter, men tyvärr försvann min påse från apoteket med voltaren, glukosamin och en dyr hudkräm på Body Shop där jag skulle köpa något slags hårgegga för mina slitna testar. När jag kom hem upptäckte jag att apotekspåsen var borta och de hade inte hittat den. C’est la vie… Man ska väl inte gråta över spilld hyaluronsyra.


Dagens outfit. Det där mumintrollet i mitten är alltså jag, iförd fancy irroverall i kleenexmaterial. Notera mysbelysningen i taket och den piffigt hängande elsladden. Kan bli en trend. Och det här kan bli en modeblogg.

Googlar compact living för att se om det finns några kul inredningstips som kanske kan vara användbara… Tackåhej. Då. Sängskåp och bäddsoffor och loftsängar i all ära, men det handlar för det mesta om hur man inreder en normal etta med smarta förvaringslösningar… med 5 meter i tak och obegränsade ekonomiska resurser, vackra ljusinsläpp med mera…

Min utgångspunkt: 15 kvadrat, ganska lågt i tak. Ett fönster högt upp och en majsig mysbelysning i form av ett lysrör i taket (man behöver ju inte använda det). Trägolv och tapeter kan vi glömma, här är det betong för hela slanten. Fast vit. Nej, jag tänker inte måla en matta på golvet (ett av de mest värdelösa pifftips jag läste) min ullmatta duger fint.

Det jag ska få in är sov/sittplats, bord/arbetsplats, klädställningar, kattlåda, hyllor för böcker, matvaror, porslin och ”kök” (kyl/frys + träbänk med mikro) ska få plats.

Wish me luck…

Min tid i lilla lägenheten lokalen löper mot sitt slut (om en vecka) och vad väntar sedan? Mer downsizing? Foten i kläm? Jajamensan!

Behöver inte flytta så långt i alla fall. Det är första gången jag kan bära sakerna (de få jag har) från ena lägenheten till den andra.

Mina första två steg har lett till att jag har två förråd där majoriteten av mina böcker och ägodelar numera bor, plus en del saker som finns i M:s källarförråd. Den mest extrema downsizingen var förstås att bo på en madrass på M:s vardagsrumsgolv, så den senaste flytten kändes som en liten upsizing. Denna gång har jag åtminstone ett eget rum och en dörr att stänga, men downsizing är det i alla fall. .

Man måste hitta nya, praktiska lösningar för vardagliga problem, till exempel ingen köksbänk och vad gör man när det varken finns skåp eller garderober? Fast det är rätt kul. Jag får mer yta, fast utan alla bekvämligheter som vatten, dusch toa etc. Det finns dusch o toa i korridoren… jag har aldrig bott i studentrum, men det kanske är något ditåt. Fast kyl & frys har jag, och mikro.

Det är inte billigt att flytta runt… denna gång kräver det en hel del utflykter till Ikea med mera samt en rekorderlig mängd målarfärg och rollers.

Men det är inte för alltid. Någon gång lär jag ju bli en riktig människa igen som kan få lägenhet via bostadsförmedlingen (utan den lilla registerpricken hade jag redan haft två lägenheter – eller snarare en av dem – från bostadsförmedlingen).

 Kronärtskockspesto. Vilken fantastisk uppfinning! Varför har jag inte kommit på det själv? Men nu kom det i burk och jag är lite osäker på vad pesto egentligen innehåller. Har nog aldrig gjort det. En gång gjorde Bart pesto med cirka 12 vitlöksklyftor per person. Vi blev alla våldsamt vitlöksmarinerade (hade det varit en tecknad serie hade vi blivit illröda och ånga pyst ut ur våra öron) men vi fick å andra sidan gott om utrymme på bussen dagen efter.

Har även upptäckt skillnaden mellan att skriva i kundtidningar och oberoende dito. Det borde väl en någorlunda tänkande människa ha kommit på redan från början. Men är man van vid att alltid få skriva att det som är bra är bra och det som är dåligt är dåligt så tar det uppenbarligen lite tid att ställa om sig. Så nu är det bara att göra om och göra rätt, tänka på samarbetspartners och inte nämna konkurrenter (som jag inte ens hade en aning om var det). Krångligt värre. Tack och lov är det bara ett kort inhopp i köpevärlden. Jag kan gärna berätta, beskriva, testa och skriva, men det är svårt att plötsligt låtsas vara part i målet, som att gå i ett par skor som inte passar eller ett fönster som slagit sig. Vanans makt, etc. Återgår med glädje till korrektur och översättning där det finns betydligt färre tår att trampa på.

Dagens outfit: hatt

Har precis fått flera nya uppdrag. Kul. Men är lite orolig för ett av dem, inte att klara det utan för att uppdragsgivaren är en helyllepsykopat som lyckats skrämma bort varje tillstymmelse till medarbetare han någonsin haft. Dessutom brukar han ofta framföra extremt mögliga åsikter om kvinnor, får högröd ansiktsfärg och i det närmaste en hjärtattack om man nämner ordet skatt etc. En riktig mysfarbror mao. Ernst Kirschsteigers antites. Men jobbet är ganska kul och om han psykar ut på mig kan jag ju bara säga tack och hej. Min gamla chef avtackas idag och jag är inte där eftersom jag inte orkar stå i folksamling och se glad ut pga grav insomnia och ischias from hell. Eller som i Beate Grimsruds En dåre fri: "Hur mår du? Som vanligt fast värre".
Fast Nora kom hit igår medförande grillad kyckling, bröd och en minikladdkaka och tog med sig en samling svenska deckare som jag fått och inte vill läsa om. Plus att de inte får plats i min downsizade bokhylla. Saknar mina många bokhyllemetrar som f-n. Undrar hur de små böckerna mår. Å om jag kunde få en lägenhet. Längtar efter mina saker, fast jag har det bra i lilla hålan förutom när någon galning börjar borra på andra sidan väggen 07:30 och jag nyss slumrat in.
Var och tittade på  en fantastisk där jag gärna skulle bo, 500 meter från en sjö. Men får den förmodligen inte pga prickar i protokollet. 

Dagens acessoar: Kråkor

Vissa dagar tar allt dubbelt så lång tid. Hur kan det till exempel ta två timmar att göra en kopp kaffe? Åskan slog ned precis intill för en stund sedan och regnet smattrar så trevligt mot rutan.

Har börjat jobba så smått igen efter en välbehövlig vila när jag nästan bara sovit, fyllt ett antal skissblock med teckningar och stundtals bott på en ö. Ja, ö och ö, knappast skärgårdsmässigt men balkong är inte så dumt när det är varmt. Nora och hennes bf reser som skottspolar under sommaren så jag drog dit med min katt och mina blomkrukor för att vakta deras. Även om min lilla håla är trivsam blir den som en bastu i hettan och så halvfinsk jag är så är sauna hela dagen lite för mycket av det goda. Fast jag har ju täppa utanför. Numera fylld med lavendel och kärleksört (de sistnämnda är inte mycket för världen men håller sig gröna långt in på hösten).

Med den nya grönskan firar jag att jag får bo kvar tre månader till och slipper slå upp en mongolisk jurta i parken.
Det kändes en svag aning av höst i luften ikväll och underbart att ha en egen ytterdörr att stänga.

Somna med ljudbok i öronen. Drömde att jag delade lägenhet med en galen chef from way back och att min radio inte gick att stänga av utan körde någon slags radioteater med gay militärporr. Fast jag försökte använda hörlurar gick ljudet ändå ut i högtalarna och jag stängde av radio efter radio men det fortsatte ändå. Sedan vaknade jag på ett helt annat ställe i boken, fast mycket längre fram. Ska väl sägas att det var en deckare av Anne Holt som varken handlade om militärer eller porr. Det är inte första gången jag somnar mitt i en ljudbok. I en annan deckare råkade jag vakna precis där mördaren avslöjades. No fun, kan man ju säga. 

Jag har även lyssnat på Just Kids av Patti Smith. Tyckte mycket om den. För en gångs skull hade jag inte så mycket att säga om den svenska översättningen, men desto mer om den svenska uppläsaren, Marika Lagerkrantz. Det gäller väl att förstå vad man läser... eller? Inte hitta på egna uttal för ord man inte förstår. Slet mitt hår vissa gånger. Om människan inte vet vad CBGB's var kan hon väl fråga någon... eller är hon bara enastående korkad?

Jag har s.k. semester för första gången på två år. Semester, schemester, det handlar det om att sova, undvika att skriva och göra något som helst vettigt som har med tider och ansvar att göra utan bara läsa, teckna, se fem säsonger Doctor Who, mycket True Blood och göra diverse utflykter i sommarens nya animeserier.

Just nu är jag i alla fall i den lilla håla som blivit hem och utvecklar en passion för promarker-pennor: helst av allt vill jag ha alla 358 färgerna och papper som inte suger (i rent bokstavlig bemärkelse) papperen i mitt skissblock eller min teckningsbok är inte direkt promarker-anpassade...

Tack vare en snäll vän får jag också lyxiga kvällar. Först var vi på nya Harry Potter-filmen i 3D, vilket var en upplevelse i sig. Som de tanter vi är oroade vi oss för om 3D skulle bli jobbigt. Men det var det inte. Sedan åt vi italiensk mat på ett trevligt ställe. Hemgjord pasta monte e mare eller var det nu heter med räkor och karljohanssvamp med gott vin, fantastisk espresso och päronlikör. Och skvaller, fangirling, heavy squee och annat skoj som vi brukar ägna oss åt.

Avslutar med en ljuvlig bild på en ljuvlig man från en ljuvlig film:


Lite Beachkänsla sådär...