Andra upplagan

Da Capo al Fine

Skjuter skarpt

Publicerad 2009-10-16 22:32:14 i Haggor från helvetet,

Idag var en sällsynt seg dag, med akut sömnbrist och gråtrist väder. Inte blev det bättre av att jag fått i uppdrag att snitsa till en samling byråkratsvenska texter inför publicering. Så tråkigt språk att klockorna stannar, önskar att jag läst dem i går kväll, som nattlektyr, förmodligen mycket effektivare än Zopiklon. (Dock kanske inte lika effektivt som vännen Adelskalenderns recept: en halv insomningstablett, 3 centiliter single malt spetsad med ett par droppar morfin. Men vem fan har morfin?) Efter att ha suttit i timmar och försökt skriva om och stryka bort alla emedan, emellertid, resursoptimering, redundans och brukare började huvudet sjunka allt längre ner mot tangentbordet. Speciellt ordet ”brukare” får mig att rysa av obehag och minnas en tid när jag satt på det stora statliga (med långa ödsliga korridorer som kunde ha platsat i The Shining) verket och försökte sätta mig in i svensk sociallagstiftning. Hu!

Pratade med Madonna, som föreslog en tripp till nya lägenheten och att vi skulle fylla lillbilen med städutrustning inför morgondagens rengöring. Nu är det på riktigt, riktigt. Nästa vecka går flyttlasset. Det känns skönt att äntligen ha beställt flytthjälp och bestämt datum, även om det egentligen är åt helvete att bli av med sitt förstahandskontrakt. (Död åt fågelbajskossan, ännu mer efter att ha läst hennes skrivelse till Tingsrätten där hon med rena lögner och illvilliga halvsanningar utmålar mig som extremt opålitlig). Först blev jag ledsen, sen fly förbannad. Jag hoppas innerligt att de inte ens får en bråkdel av vad de tror för min lägenhet och att den som köper har efterfest varje helgnatt och gärna mitt i veckan också, svinar ner och stjäl kläder i tvättstugan och har massor av knarkvänner som kissar i trappan, fimpar i barnvagnarna och bryter sig in i alla källarförråd. Då ska jag stå på min insynsfria balkong, titta ut över träden och hånskratta. Sen hoppas jag givetvis att de får betala ett saftigt skadestånd till mig. Inte så mycket för pengarna, utan för att jag vill att det ska svida ordentligt i fågelbajsmössans vidriga lilla översittarsjäl. ”De borde få schavottera i kvällspressen”, sa en av de kommunala tjänstemän & kvinnor jag haft kontakt med. "Det är fruktansvärt att de får bete sig så" sa en annan.

I morgon kanske jag kan se det hela med mer upphöjt lugn och tänka på karma, men idag är jag ohöljt hatisk. Skyller på sömnbristen och möjligen den tråkiga text jag måste skriva om innan midnatt. Precis som Askungens vagn blev en pumpa blir mitt trådlösa modem nämligen bara en vanlig, svart, något dammig platslåda när klockan slår tolv inatt. Om en vecka har jag dock ett mobilt internet (God willing) och om fem en snabb uppkoppling på det nya stället. Frågan är vad jag ska göra under tiden? Lära mig knyppla? Se om alla Buffy-avsnitt? Kanske helt enkelt läsa en god bok? Tryckt på papper? OMGWTF.

Eller kanske helt enkelt jobba. Det ligger en bok (nåja, i pdf-format) framför mig som verkligen inte kommer att översätta sig själv. Hur mycket jag än stirrar på den och önskar att den vore klar. Det där med tankeöverföring är inte min starka sida, och om jag ska vara ärlig vill jag kanske inte att word ska skriva ut allt jag tänker på. Filtret mellan fingertoppar och hjärna är tunt nog som det är. 
I stället för Hells Angels kommer Nuns with Guns och ringer på dörren hos bostadsrättsföreningens vice ordförande...

Livets allmänna jävlighet

Publicerad 2009-09-14 13:28:37 i Haggor från helvetet,

Börja nytt liv. Det trodde jag inte, inte nu när man uppnått ”a certain age”och har bott på samma ställe i 16 år. Men tack vare den överjävliga försäkringskassan kommer jag nu att tvingas flytta från min lägenhet om en dryg månad.

Bostadsrättsföreningen kunde ha varit hyggliga, men de bestämde sig för att vara giriga i stället. En tvåa på Söder är värd en del, även om de inte får stoppa pengarna i egen ficka, utan bara får nöjet förstöra en människas liv. Den girigaste av dem alla är den vice ordföranden, en hagga från helvetet som vi kan kalla tant Fågelbajs, hon har samma efternamn som en känd författare, är de släkt kan jag bara beklaga. Hon och ordföranden trängde sig i princip in i lägenheten för att snoka, de kunde lika gärna meddelat mig per telefon att jag får bo kvar till sista september. Ordföranden är helt ny, en ung brutta som verkade lite lost i sammanhanget. Jag tror att t. Fågelbajs sagt att jag bara var ett socialfall som skulle ut, så kommer hon in i en lägenhet med ärvda gamla möbler, tavlor på väggarna och mer böcker än man egentligen vågar erkänna.

 Att de får sitt straff någon gång (karma, my dear, karma) är en klen tröst i sammanhanget och jag antar att tant Fågelbajs inte har något emot att återfödas som dyngbagge.

 Socialen (som alltid blir kontaktad när någon blir vräkt) sa att de inte kunde hjälpa mig, för de har förstås bara ”tak över huvudet” i sovsalar och där placerar de ”inga vanliga människor” som kvinnan jag pratade med sa.

 Hyresgästföreningen sa att det inte fanns några lagliga möjligheter för mig att få tillbaka kontraktet, sista hoppet är Kronofogden, som just nu går under namnet Kronfågel, det låter inte lika illa. Men det är förmodligen inget att hoppas på, men överklaga måste jag ju. Det enda något positiva i sammanhanget är att jag inte blir utslängd idag, för det hade de tänkt göra först, men de insåg förmodligen att man inte kan packa ihop ett helt liv på en dryg vecka och dessutom skulle det kosta föreningen en vacker slant, visserligen skulle de försöka få ut pengarna från mig sedan, men det var förmodligen för grymt för de flesta i styrelsen (utom t- Fågelbajs som sa till mig i telefon att hon tyckte det var helt okej), alla är inte onda människor.

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela