Andra upplagan

Da Capo al Fine

Floskelfesten

Publicerad 2013-03-25 14:00:00 i It's my party,

Minns någon sammetsaffisherna? Som föreställde delfiner eller ett par på en klippa i solnedgången och sedan ett gäng floskler på det. Kärlek är… eller Lycka är… eller något annat otroligt intetsägande.

Å andra sidan var det en bra måttstock; om någon hade en sådan på väggen visste en alltid att denna vänskap/relation/whatever inte hade någon framtid, knappast ens tio minuter.

En gång fick jag en badrumsmatta i present (bara det, alltså, badrumsmatta!) som det stod Love is… och så var det någon bild på troll och något som skulle vara gulligt men förmodligen bara var stereotyp könsfascsim under. Jag hade aldrig sett något så gräsligt. Borde ha förstått redan då och sagt tack och hej. Men som ung och dum så tror en gärna att det går att ändra andra personer och att ens eget inflytande (och därmed den goda smakens) är större än vad det är.

Hen hade dessutom mage att fråga var vederstyggelsen fanns när hen var hemma hos mig. Den var väldigt ofta ”i tvätten” och sedan när jag flyttade råkade den ”försvinna”, oj så tråkigt… (ojoj, den råkade falla rakt ner i sopnedkastet om jag inte minns fel).

Varför kommer jag att tänka på det just nu? Jo, jag vet var affisherna har tagit vägen. De har flyttat in på Facebook. Framför allt en grupp som heter bekämpa jante eller något liknande som hela tiden får mängder av människor att gilla och länka riktiga hardcorefloskler som är totalt meningslösa och inte gör någon glad. Eftesom en del länkar ungefär tio om dagen får en väl anta att de tycker att det är bra och coolt och inspirerande. Det kan väl hända att min hjärna är ovanligt seg och svårbearbetad, men jag blir bara irriterad. Att lite vänlighet är bättre än 400 skott med maskingevär är det väl ingen som tvivlar på. Men hela världen ler inte om du bara ser glad ut, ingenting blir bättre för att du går omkring som en flinande fåne. Sedan vill jag för fan inte tänka positivt! Jag vill vara arg.

Grr! 

 

Är det här motivation nog?

Livet utanför kartongen

Publicerad 2013-03-23 14:00:00 i Bostadsförnedringen, It's my party,

Äntligen börjar jag se ljuset i slutet av tunneln. Nu återstår bara lite av det gigantiska hästjobbet. Som jag skam till sägandes har hastat mig igenom så att den stackars korrläsaren fått jobba extra... Men hen var lika glad för det och gav mig beröm för översättningen, så det måste väl vara ett bra betyg ändå.
Ett annat ljus i är att det är mindre än en vecka tills jag är en riktig människa igen. En sådan som får skaffa elabonnemang, blir godkänd av hyresvärdar och slipper ha kontantkort på mobilen. Men mobilabonnemanget blev godkänt ändå när jag skaffade en ny. Fast det var ett misstag, de skickade ut ett meddelande efter ett par veckor där det stod att jag tyvärr inte fick något abonnemang, "men här har du ett kontantkort som tröst". Tråkigt nog för dem hade jag redan fått både telefonen och första räkningen så det kan faktiskt löna sig att skicka in saker... Men jag blirotroligt ledsen varje gång jag får nej på något, pga icke-människoskapet.
Men fredag om en vecka är det över! ÖVER!
Och jag kan börja leta lägenhet på allvar.Bostadsförnedringen ger verkligen inget hopp, vanligtvis 27 lägenheter på 350 000 sökande, hälften 3-månaderslägenheter, 10 studentbostäder och 10 enorma lägenheter med hyror över 10 000 i månaden... och ett gäng i Nyköping! Jag vill inte bo i Nyköping, jag menar det är säkert trevligt, men varför ligger de på Stockholms bostadsförnedrings hemsida? 
Saker jag längtar efter:
Bo någonstans med element när det är kallt och slippa ha en susande värmefläkt på hela tiden.
Egen toalett och dusch, slippa dela med andra!
Rinnande vatten! Slippa hämta vatten i tvättstugan.
Slippa diska om nätterna i tvättstugan (jag "bor" ju inte här, och vill inte att folk klagar)
Kök med spis! Slippa färdigmat från Findus, värmd i mikro. Kunna göra egen sallad, pressa juice, steka ägg!
(och rinnande vatten)
Slippa känna mig som en miljöbov hela tiden för att jag använder plastglas, pappmuggar och papperstallrikar (för att slippa diska så mycket i tvättstugan om nätterna)
Få tillbaka mina älskade böcker och saker. Som jag saknat så!
 
Det vore skönt att få leva utanför lådan.
 
 
 
 

Happy drinking day

Publicerad 2013-03-17 16:00:00 i It's my party,

Kom på att det är ju St Paddys dag idag. Eller St Pappy som vi brukar säga, för att pappan var ganska glad i både wisky (gillade just Paddy's) och Irland. Så idag tar vi tar ett glas för pappy och sjunger lite iriska sånger.
 
 
Det finns väl alltid en anledning att visa bilder på katter i kostym?
Happy St Paddys!

Vill (kanske) vara vego

Publicerad 2013-03-14 14:00:00 i It's my party,

Jag vill ju gärna vara vego. Eller inte vego. Snarare en sådan som äter fisk och fågel men inte mittemellan. Ovo-lakto-kycklinggryta-sillbullar-vegetarian.

Jag gillar bacon, jag gillar vissa kötträtter, så det är inte det. Men samtidigt äcklas jag så mycket av kött att jag inte klarar av att äta det. Råkade beställa hem två pastarätter med skinka (trodde att det var en annan sort). Men dem kommer jag inte att äta.

Egentligen borde en ju tänka på djurhållningen, men ska jag vara upprörd över hur grisar och kor behandlas så måste jag bli det över små söta kycklingar också. Fiskar har jag inga sådana känslor för. Hur det där hänger ihop rent tankemässigt vet jag inte, fråga min hjärna. Jag vet bara att än så länge är kyckling och fisk är okej.

Första gången det där med djurhållning blev otroligt omskrivet kom det som en chock. Jag visste det, men samtidigt ville jag inte veta. Efter det åt jag varken kött eller fisk på sex månader. Kanske är det därför jag inte vågar se på nya skräckfilmer med rapporter från djurhållning av olika slag. Då kommer förmodligen min hjärna att explodera. Det är för mycket och jag gör alldeles för lite.

Fast det är väl bättre att göra lite än inget alls. För är det något som jag är så jävla trött på så är det att allt en gör är för lite eller fel. Det gäller förresten det mesta som har med att agera efter sina åsikter att göra.  Alltid är det någon som ska klanka ner på en och tala om att det är fel. Främst den där lilla rösten inuti huvudet som är så snabb att skuldbelägga och påpeka alla ens fel och brister.

Det är lättare att strunta i den rösten när en är medveten om det men vanans makt är stor. Har haft alltför lätt att hoppa på skuldtåget hela livet, så det är svårt att göra tvärtom. Jag tror att jag ägnar för mycket tid åt att oroa mig för just det. Allt jag inte kan göra och att det jag gör inte räcker eller görs på fel sätt. Vem fan har bestämt det?

Nu blir jag arg.

Och äter en fiskgratäng från Findus (hoppas att den aldrig har gnäggat…). Fast det får väl finnas gränser för vad de kallar fisk, häst eller åsna borde inte ingå där.

Tänker i alla fall fortsätta min förvirrade fisko-äggo-vegowannabee-kosthållning och hoppas att jag kan bli helt vegetarisk när jag bor så att jag kan laga mat, wannabee, som sagt.

8 Mars

Publicerad 2013-03-08 14:00:00 i It's my party,

Eftersom det är internationella kvinnodagen idag bjuder jag på min favoritfeministmusik, La Lega:
 
 
En liten förklaring: jag skriver en i stället för man, det beror inte på att jag plötsligt börjat skriva på någon slags värmländsk dialekt, utan det är helt enkelt ett feministiskt ställningstagande. Precis som att använda hen när det passar.
 
 

Förändringsdags

Publicerad 2013-03-04 20:44:08 i Allmänt, Bodymod, It's my party,

Var och satte i örringar i mina innersta hål, eftersom de superfina kristallpluggarna jag hade där ramlade ut och försvann (detta händer alltid när jag sover, fråga mig inte varför). Skulle sätta i mina gamla ringar, tänkte jag, men ack. Det visade sig att mina nogsamt töjda örsnibbar hade dragit ihop sig så mycket att jag fick börja om från början och det tar säkert tre månader innan jag kan ha ens de minsta pluggarna igen...
Nåja, det var ju skönt att veta att huden drar ihop sig som den ska.
Men jag är väligt sugen på att pierca mig igen. Typ i näsan. Kanske septum, för det är snyggt och om det inte blir bra blir det åtminstone inga synliga ärr...
Septum kan vara väldigt diskret också.
Men jag bryr mig knappast om det. Hade jag varit så orolig för vad folk tycker hade jag inte gjort någon piercing över huvud taget. Än mindre åtta. Eller kanske bara två eller tre i öronen då, för det reagerar ingen på. Men det är väl för tusan min kropp. På jobbet har de vant sig och jag vet att en del tittar lite avundsjukt och längtansfullt.
 
 
 
 
 

Mental challenge

Publicerad 2012-09-26 20:20:00 i It's my party,

Jag är hispig i överkant, men när någon säger "vi måste prata" så brukar det inte betyda något bra. När chefen säger det får jag tusen tokiga tankar om att hon ska säga att vi lägger ner hela företaget, du får sparken, du luktar illa, du är för ful/fet/gamma/duml för det här jobbet, det fanns alldeles för många stavfel i senaste tidningen etc, etc i all evighet. Neurotisk? Vem, jag?
 
Jag är bara lite nervös, ingenting att bry sig om...

Så är det precis tvärtom. Allt hon ville säga var att jag hade gjort ett superjobb och ville ge mig och kollegan en liten bonus i form av restaurangbesök. Jag blev så himla glad förstås. En eller annan bonus har väl trillat in någon gång, men aldrig för att jag bara gjort det jag tycker är mitt ansvar. Den typen av bonus brukar mer vara plåster på såren när chefen varit överjävlig eller föregås av rent omänskliga krav.
Jag blir lite trött på mig själv ibland.
Men jag har i alla fall beställt en ny iPhone som kommer i början av nästa vecka. Den gamla dog och just nu är jag tvungen att använda en billig Nokia som tamejtusan är det sämsta jag haft. Uselt ljud och pissdålig kamera (jag vet inte om jag ska kalla det kamera, snarare en funktion för att ta extremt suddiga, gula bilder med...), radio som inte har någon mottagning på tunnelbanan. Som en "vän" påpekade, iPhone har ingen radio, utan en server. Men den låter fan så mycket bättre.

Mer bläck

Publicerad 2012-08-25 16:52:01 i It's my party,

Den här helgen är det Stockholm Ink Bash och jag har helgkort! Följde med Nora som gör hela ryggen hos en trevlig och mycket duktig tatuerare från Holland, Mad Science heter studion. Hon och hennes bf har hållit på ett år och inte bara åkt till Holland utan till Florens och andra ställen där det varit tattoomässor för att bygga på med mer bläck. Jag bestämde mig för att lägga en del av de pengar jag tjänat på att jobba under semestern på att skaffa mig lite mer kroppskonst. Det är så, börjar man så vill man bara ha mer. Och jag började för 14 år sedan, men hade planerat sedan tonåren. Nu är jag ju rätt fet, så det finns mycket plats för tatueringar. Mycket "real estate" som di säger i branschen. 

Jag har i alla fall gjort en mtigerlilja på benet som är jättesnygg. Det var superkul att tatuera sig på mässan. Förra gången jag gjorde gick det så snabbt, men nu tog det över tre timmar. Folk kom fram och fotade och snackade. Kul. 
Dessutom fick jag syn på Stina som är superduktig tauerare. Jag följer hennes blogg, så jag gick fram till henne och sa det. Det är jag glad för. Hon var jättegullig och mycket längre i verkligheten.
 
Själva tatueringen var uthärdligt, men på slutet säckade jag lite, kanske beroende på att jag glömt att man måste, absolut måste äta innan. Det svartnade lite för ögonen och tatueraren började förklaa för Nora hur jag skulle sköta tatueringen.  Men det gick över och idag är det lite svullet, men ser bra ut. I dag vilar jag, i morgon börjar vi på axel och arm, där det ska bli japansk konst. Har skickat bilder och förslag till tatueraren, för det här är ingenting man gör rakt av, utan det har krävt ett par års planerande och funderande från min sida.
Men jag la i alla fall upp på en bild på fejan (hade lovat arbetskamraterna). En del gillade det, men några kommentarer var rent ut sagt konstiga. Jag skiter väl i om du är skeptisk eller måste oja dig lite! Har du inget bra att säga, håll klaffen. Inte går väl jag in och är skeptisk till din nya bil eller hus eller utegrill eller all äcklig mat du lägger upp bilder på...
"Men vad ska du göra när du blir gammal?" är den allra vanligaste frågan.
"Vara cool. Vad ska du göra?."

"Men det blir ju så fult när man blir rynkig"
"Jag tycker inte det, rynkor får man ju ändå. Brukar du avstå från saker för att det eventuellt påverkar dig när du blir gammal?. Skulle inte tro det."
Det är inte bara en fluga, inte något man gör för att alla gör det. Det är ett intresse och en hobby. Inte går väl jag hem till dig och talar om för dig att den eventuella konst du har på väggarna är ful eller att dina intressen är opassande (även om de är det så säger jag det inte till dig).
Ach, man blir så trött.
Du behöver inte gilla mina tatueringar, jag behöver inte gilla din frisyr, fru, mexitegelvilla eller fåniga uppsyn. Men jag tänker inte säga det till dig.


 

Föresatser och förhoppningar

Publicerad 2012-01-16 02:59:08 i It's my party,

Det har ju varit nyår och allt det där, inte för att jag märkte så mycket av det. Något smällde utanför fönstret där jag satt kedjad vid datan och tokskrev inför deadline. Egentligen borde jag vara jätteledsen och sitta och hänga läpp i ett mörkt hörn eftersom mitt största och roligaste uppdrag har tagit slut. Men jag fick snabbt ett annat stort uppdrag, om än inte lika roligt så åtminstone ganska. Försörjningen och det dagliga är därmed avklarad. Nu gäller det bara att hitta roliga saker att göra. Är jag inte oerhört irriterande positiv just nu?

Kanske för att jag har klarat av det senaste helgkorret, diskat och hämtat vatten…

Nyår ska jag och Tank, som varit lika jobbstressad som jag, fira lite senare (det kinesiska kanske, när det nu är?) med god mat, bubbel och tre-fyra filmer i följd.

Nyårslöften är jag däremot lika mycket för som kedjebrev och sådana vill jag lika gärna få som vägglöss.

Ibland har jag utlovat vissa föresatser, till exempel att börja röka, men det funkar ju inte nu, när jag faktiskt slutat och inte alls vill börja. Däremot tänker jag dricka mer sprit 2012, min totala konsumtion 2011 skulle inte ge många kronor i pant, tatuera mig oftare och eventuellt också pierca mig lite till (man kan aldrig få för många hål i öronen). Skaffa roliga uppdrag och lägenhet står högt upp på önskelistan för året, men det sistnämnda är ju mer förhoppning än föresats.. Såg på den nuvarande olägenhetens kontrakt, där står det förråd… I min lilla betongkammare står just ny en liten energisk värmefläkt som får gå för fulla muggar för det är kallt som fasen när jag vaknar på morgnarna. Tillsammans med gå och hämta vatten i tomma petflaskor och att ha badrummet 25 meter hemifrån ger det en extra sommarstugekänsla… Fast få sommarstugor har ett gäng elektriker och byggjobbare som står och borrar utanför varje morgon. De gräver upp eller ned någonting, oklart vad, utanför huset och använder dessutom ”mitt” badrum där de går in med leriga skor. Eftersom det står en grävskopa här utanför är det inte så troligt att det hela är över snart…


Tatueringar, kan man få för många? Absolut inte. Tänker tatuera mig tills jag blir så skrynklig att det inte går längre... Och för att svara på en återkommande och dum fråga, då lär ju inte frågan om tatueringarna ser snygga ut eller ej vara det jag främst oroar mig för...

Jag säger bara det….

Publicerad 2011-10-03 23:34:18 i It's my party,

 Kronärtskockspesto. Vilken fantastisk uppfinning! Varför har jag inte kommit på det själv? Men nu kom det i burk och jag är lite osäker på vad pesto egentligen innehåller. Har nog aldrig gjort det. En gång gjorde Bart pesto med cirka 12 vitlöksklyftor per person. Vi blev alla våldsamt vitlöksmarinerade (hade det varit en tecknad serie hade vi blivit illröda och ånga pyst ut ur våra öron) men vi fick å andra sidan gott om utrymme på bussen dagen efter.

Har även upptäckt skillnaden mellan att skriva i kundtidningar och oberoende dito. Det borde väl en någorlunda tänkande människa ha kommit på redan från början. Men är man van vid att alltid få skriva att det som är bra är bra och det som är dåligt är dåligt så tar det uppenbarligen lite tid att ställa om sig. Så nu är det bara att göra om och göra rätt, tänka på samarbetspartners och inte nämna konkurrenter (som jag inte ens hade en aning om var det). Krångligt värre. Tack och lov är det bara ett kort inhopp i köpevärlden. Jag kan gärna berätta, beskriva, testa och skriva, men det är svårt att plötsligt låtsas vara part i målet, som att gå i ett par skor som inte passar eller ett fönster som slagit sig. Vanans makt, etc. Återgår med glädje till korrektur och översättning där det finns betydligt färre tår att trampa på.

Dagens outfit: hatt

Välbehövlig vila

Publicerad 2011-08-11 01:59:13 i It's my party,

Vissa dagar tar allt dubbelt så lång tid. Hur kan det till exempel ta två timmar att göra en kopp kaffe? Åskan slog ned precis intill för en stund sedan och regnet smattrar så trevligt mot rutan.

Har börjat jobba så smått igen efter en välbehövlig vila när jag nästan bara sovit, fyllt ett antal skissblock med teckningar och stundtals bott på en ö. Ja, ö och ö, knappast skärgårdsmässigt men balkong är inte så dumt när det är varmt. Nora och hennes bf reser som skottspolar under sommaren så jag drog dit med min katt och mina blomkrukor för att vakta deras. Även om min lilla håla är trivsam blir den som en bastu i hettan och så halvfinsk jag är så är sauna hela dagen lite för mycket av det goda. Fast jag har ju täppa utanför. Numera fylld med lavendel och kärleksört (de sistnämnda är inte mycket för världen men håller sig gröna långt in på hösten).

Med den nya grönskan firar jag att jag får bo kvar tre månader till och slipper slå upp en mongolisk jurta i parken.
Det kändes en svag aning av höst i luften ikväll och underbart att ha en egen ytterdörr att stänga.


Saker man inte ska göra #3225

Publicerad 2011-07-19 21:33:41 i It's my party,

Somna med ljudbok i öronen. Drömde att jag delade lägenhet med en galen chef from way back och att min radio inte gick att stänga av utan körde någon slags radioteater med gay militärporr. Fast jag försökte använda hörlurar gick ljudet ändå ut i högtalarna och jag stängde av radio efter radio men det fortsatte ändå. Sedan vaknade jag på ett helt annat ställe i boken, fast mycket längre fram. Ska väl sägas att det var en deckare av Anne Holt som varken handlade om militärer eller porr. Det är inte första gången jag somnar mitt i en ljudbok. I en annan deckare råkade jag vakna precis där mördaren avslöjades. No fun, kan man ju säga. 

Jag har även lyssnat på Just Kids av Patti Smith. Tyckte mycket om den. För en gångs skull hade jag inte så mycket att säga om den svenska översättningen, men desto mer om den svenska uppläsaren, Marika Lagerkrantz. Det gäller väl att förstå vad man läser... eller? Inte hitta på egna uttal för ord man inte förstår. Slet mitt hår vissa gånger. Om människan inte vet vad CBGB's var kan hon väl fråga någon... eller är hon bara enastående korkad?

Jag har s.k. semester för första gången på två år. Semester, schemester, det handlar det om att sova, undvika att skriva och göra något som helst vettigt som har med tider och ansvar att göra utan bara läsa, teckna, se fem säsonger Doctor Who, mycket True Blood och göra diverse utflykter i sommarens nya animeserier.

Just nu är jag i alla fall i den lilla håla som blivit hem och utvecklar en passion för promarker-pennor: helst av allt vill jag ha alla 358 färgerna och papper som inte suger (i rent bokstavlig bemärkelse) papperen i mitt skissblock eller min teckningsbok är inte direkt promarker-anpassade...

Tack vare en snäll vän får jag också lyxiga kvällar. Först var vi på nya Harry Potter-filmen i 3D, vilket var en upplevelse i sig. Som de tanter vi är oroade vi oss för om 3D skulle bli jobbigt. Men det var det inte. Sedan åt vi italiensk mat på ett trevligt ställe. Hemgjord pasta monte e mare eller var det nu heter med räkor och karljohanssvamp med gott vin, fantastisk espresso och päronlikör. Och skvaller, fangirling, heavy squee och annat skoj som vi brukar ägna oss åt.

Avslutar med en ljuvlig bild på en ljuvlig man från en ljuvlig film:


Lite Beachkänsla sådär...

Handaverkan

Publicerad 2011-05-05 17:52:49 i It's my party,

Idag är det handhygienens dag hörde jag på radio. Undrar om det hjälper? När alla började sprita under svininfluensan fick i alla fall jag upp ögonen för hur äckligt allt egentligen är att ta i. Vad hände med det gamla visdomsordet att lite skit rensar magen… men då visste man förstås ingenting om muterande stafylokocker och all annan skit som finns idag. Men man kan ju heller inte klä på sig en hazmat-dräkt bara för att åka tunnelbana. Även om det skulle kännas skönt vissa dagar.

Radio ja, hatar reklamen, sportreferat, alla jävla repriser på P1 man har ju förfan hört vartenda program minst tre gånger om man har radion på hela dagen.

Annars är det rätt kul. Har haft hantverkare här hela dagen som byggt garderob. Snickaren kom äntligen. Så jag har mest fått lyssna på bank-bank-bank och svarat med knatter-knatter-knatter från mitt tangentbord. Eller tjuvlyssnat på hur man terroriserar lärlingar: ”hämta ögonmåttet”. Det trodde jag var lika gammalt som ”kom ketchup så går vi”. Men en del saker är väl eviga.

Till exempel produktionsvecka, eller hell week som vi brukar kalla det. Det lyckas jämt inträffa samtidigt som andra uppdrag. Till exempel extremt tjockt bokkorrektur. Men det ska väl också gå… kunde Sisyfos så kan väl jag…

Country Girl

Publicerad 2011-05-03 14:19:57 i It's my party,

Jag har flyttat ut på landet. Eller i alla fall till närförort, men det känns som landet eftersom jag har egen utgång och gräs utanför dörren. Packade in allt i Madonnas lilla micra (med hjälp av viljekraft, bön och konsistensfett (nej jag skojar)) och bor nu (i alla fall i fyra månader) i en ”lokal”. På kontraktet står det hobbyverksamhet men jag antar att bo och arbeta kan sägas vara ett slags hobby. Det tog längre tid att städa än att flytta in och komma i ordning. Föregående hyresgäst skulle knappast ha vunnit några priser för sin enastående hygien, milt uttryckt. Sedan har det sprungit glada hantverkare här eftersom det varit stambyte. Ska det inte vara stiliga män med muskler, blåställ och hammare? Eller var det skogvaktare… De här var i alla fall lite mer krumma och inte ens stiliga om man kisar. Men de var i alla fall glada och det är ju trevligt, men snickaren som ska sätta upp en garderob kom inte. Sedan jag flyttade in knackar de i alla fall på dörren och tar av sig kängorna. Men jag är otroligt glad och även om det har gått bra under de månader som gått är det skönt med en egen dörr att stänga.

Har en liten mysig trappa precis utanför dörren där jag tänkt sitta och dricka kaffe, men vaknade idag till snöblandat regn så av det blev det ingenting.


"There's a tear in my beer..."

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela