Andra upplagan

Mer politik. Jag tänkte förklara hela alliansens valtaktik och varför de rödgröna förlorade. Bra va. Amatöranalytiker, kanske ett nytt yrke? (med betoning på amatör...)

Arrogansens, f’låt alliansens representanter gjorde tre saker fullkomligt medvetet och genomtänkt (att det skulle vara en slump – nä, nä. SÅ smarta är de inte…):

1. Så fort de rödgröna sa välfärd så upprepade de ”vill ni ha jobb eller bidrag”, ”jobb eller bidrag” som debila papegojor. Men det trummade ju in budskapet att den som väljer ”välfärd” är en slö jävel som vill leva på bidrag och inte jobba – och vem vill vara det…?

2. Det här måste fredde tvingat alla andra till (utom Carl Bildt, han gjorde det säkert gärna) När V eller Lars Ohly nämns såg alla otroligt hatiska ut, titta in i kameran/djupt i intervjuarens ögon och sa (eller snarare fräste) kåm-me-nist med hög och välartikulerad röst och låta alla förstå att kommunister, de är mycket värre än några gullegosiga små sverigedemokratpluttar även de sa något annat om att V/SD har samma politik (oemotsagda)!

Det beteendet gjorde förmodligen att en del (extremt lågbegåvade, utan större koppling mellan hjärna och öra, men hej , alla får ju faktiskt rösta) väljare kände att det var okej att rösta på SD. Jag menar de hade ju faktiskt sett attV (de enligt alliansen totalt jämförbara med SD) suttit i riksdagen länge utan att varken ryssen kommit, dagisbarn tvingats hylla Stalin under pistolhot eller gjort Sverige till en nordkoreansk lydstat under Kim il Ohly. (VI fick Mao Tze Reinfeldt i stället som genomför sin egen lilla kulturrevolution i vård, skola och omsorg…)

Precis så här skulle det u ha blivit om fler röstat på de rödgröna...det fattar väl vem som helst.

3. Ljög. Hela tiden. Utan skrupler. Blev de emotsagda avbröt de igen, och ljög. Till slut blir ju den andra bara tjatig.  Det där måste ju vara fullkomligt inövat.  De skiter fullkomligt i sjuka, arbetslösa, låginkomsttagare, medelinkomsttagare, Sverige, skolan, elpriser, dagistaxor, kvinnorna som fått jobb via Rut-avdraget, småföretagare. Det enda som är viktigt är skattesänkningar. Och lite trevlig gratis vit städhjälp (förlåt den ”vita” hemhjälpen är ju rätt svartanställd av RUT-föreataget och tjänar en tia i timmen.. När de allra rikaste får jättesänkningar så stänker det ju alltid en och annan femtilapp på gemene man. (Som inflationen äter upp direkt.

En annan sak alliansen verkar brinna för är att sälja ut allt, löst som fast, fort som attan. Tänker de lämna landet? Man undrar ju vad det är för sjunkande skepp de tror att de befinner sig på. Men de kanske har fattat allt och bara räknat ut att de ska behöva sitta tre riksdsagsperioder för att vara set for life med hög pensopn.

 (Med sälja ut menas att allt ska ägas av internationella bolag och riskkapitalister som tänker två saker: vinstmaximering och avslut), jag menar Reinfeldt och Co skiter väl i om skolan förfaller, deras egna barn kan ju alltid flytta till bättre skolor.

Kort sagt, idiotvalet gör nedmonteringen och utförsäljningen av Sverige, att det vi (som inte fått jättesänkningar) faktiskt betalar i skatt går till de redan stenrika och aktieägare.

Att vård, utbildning, barnomsorg ligger i händerna på vinstintressen som givetvis är måttligt intresserade av att det utförs rätt om de inte får ut maximalt av det.

Win-win, brukar det väl kallas, men för resten av oss brukar det väl kallas ett rent helvete.

 

Vad de rödgröna gjorde för fel:

Ändrade inte taktik, analyserade inte alliansens ”välfärd = lata som inte vill jobba och leva på bidrag” och bemötte det. Deras ”arbetslinjen eller bidragslinjen” var ett genidrag.

Var inte pålästa med sjukförsäkringssiffror och kunde säga ”det är inte sant” när alliansen ständigt ljög om ökade socialbidrag, vårdproblemet utanför storstäderna, läskunnighet mm. De borde också ha lärt sig avbryta dem tillbaka. Och framför allt, vilket jag haft svårt att fatta under hela valrörelsen:

Att de inte skaffat sig starka motargument till de urgamla urkorkade saker som den andra sidan fört fram sedan urminnes tider.

 

Dessutom verkade de ta för givet att folk inte skulle rösta på sd.

I vanliga fall burkar jag sucka och jobba vidare och hoppas på bättre tider. Men det har blivit så pass jävligt i Sverige och jag har drabbats så förbannat av det att jag inte kan hålla tyst.

Förmodligen kommer jag att tjata om detta mer.

(Speciellt som den något döva Madonna vill se och höra nyheter 35 gånger om dagen. 2 meter från min arbetsplats. Jag skulle klara läxförhör i nutidskunskap just nu)

Av ren ilska övergav jag min vanliga animé och Youtubade italienska kommunistsånger i flera timmar. De låter så mycket argare tycker jag..

 

Fy fan!

...de är ju fullkomliga idioter! Att så många i Sverige var så jävla korkade trodde jag inte. Så otroligt många idioter det finns. Oavsett om de är aningslösa, lättlurade eller om de bara är giriga grisaschlen gör det inte saken bättre. Jävla hjon.

Nu är jag bara trött, besviken och i fullkomligt avsaknad av röst (är det måhända ett tecken från ovan…)
Säger som Tank: nu är det fan dags att emigrera!

Att intelligensen inte fick styra den här valdagen 2010 står ju helt klart.
Minsta barn kan ju räkna ut att fyra år till med egosvinsarrogansen kommer att köra hela Sverige i botten och sen de där satans razistoppportunisterna... det enda jag vill säga till dem som röstade åt det hållet är:
SKÄMS!

Lika grön om 3000 år...

Två problem har sysselsatt min hjärna rätt länge. Det första är granny smith-äpplen. Är de konserverade på något sätt? Gjorda av vax? Innehåller stora mängder formalin? Nu har det legat fyra sådana framme i köket i en månad. Det märks inte. Vem vågar äta dem? Inte jag i alla fall.

Det enda som finns kvar efter civilisationen undergång… kackerlackor och gröna äpplen…

 Det andra är apoteken. Nu helt plötsligt när de blev utsålda till kreti och pleti finns de överallt. Här, där jag bor just nu verkar det finnas lika många apotek som fikaställen (och det är tätt mellan dem). Sisådär tre apotek per kvarter och åtminstone ett av dem håller öppet till tio. Skötte Apoteksbolaget det så jävla illa förut att de förmodligen borde ha straffats hårt (förskingrade de?). Höll inte de mest på med att lägga ner apotek och minska öppettiderna? Annars har väl de olika företaget förköpt sig och alla de nya och gamla apoteken kommer att gå omkull och vi kommer att få åka miltals för att komma till ett apotek som har öppet en kvart om dagen och ständigt saknar just de mediciner man måste hämta ut.

Sådant kan jag fundera på.

Har insett ett problem med att bo så här. Man kan inte bli sjuk. Inte för att ”man”, det vill säga jag, har tid med det. Men just nu är jag ordentligt förkyld och skulle gärna ligga nedbäddad med en god bok och en balja te med honung.

Det är lite svårt när man packar ihop sin lilla säng varje morgon. Eller säng, the slightly saggning luftmadrass, som visserligen känns rätt okej på kvällen men saggar betydligt på morgonen. Men å andra sidan, vem gör inte det?



Att jag känner mig lite krasslig beror förmodligen på att jag precis avslutat ett jättejobb när jag suttit kedjad vid dator från morgon tills jag stupat i säng (pumpat upp madrass). När man kan slappna av slår det till. Eller också är det bara inbillning, jag vill väl egentligen inte jobba (enligt "Arrogansen")... nej, i alla fall inte mer än 80-90 timmar i veckan, då blir det lite väl tungt, eller kanske inte egentligen, fritid är överskattat.
Eftersom jag hört alla politiska debatter i bakgrunden under min jobbperiod (Madonna sitter bredvid och kollar) så är jag rejält trött på att koka upp av ilska tre gånger i sekunden när idioterna står och ljuger rakt ut. Det går ju inte att sätta på en radiokanal eller ett enda tv-program utan att det ska kommenteras politiskt. Bestämmer sig människor så här sent undrar jag om de inte egentligen skulle kunna rösta som när man spelar på lotto, låta en maskin slumpa fram röstsedeln.

Ska nu försöka rensa upp i min 50x80 centimeter stora hög av papper, lådor och prylar som samlats bredvid mig...

Livet på landet...
Eftersom jag uppenbarligen inte förflyttar mig tillräckligt i detta nomadliv packade jag ännu en väska och åkte på en riktig helgresa. I stället för att gå på piercingparty under tatueringsmässan och frottera mig med människor med horn och sådana som gillar att hänga i krokar i taket så reste jag ut på landet, och då menar jag riktiga vischan. Där det är rätt folktomt men rätt kotätt .

Att sitta under en jättestor ek, titta ut över en solbelyst kohage och gammal svensk kulturbygd (typ hagar, stenmurar och gräs), insvept i en rosa filt med en stor balja kaffe och lösa alla korsord jag kunde hitta, var inte alls dumt.

Utan dator, men med intressanta konversationer (och lite finsk kvalitetsfilm...nej, jag menar inte porr). Träffa människor jag inte känner, som visade sig vara trevliga.

När jag kom hem, jobbade jag som en gnu eller två.

Men ingenting roligt varar ju för evigt. Nora bjöd in mig till en trevlig middag (som jag medförde –” jag har ris” är inte att bjuda på middag, men okej hon lagade maten) men då fick jag reda på att hon inte vill ta hand om min stora katt. Besvikelsen kändes som ett slag i magen, fast jag borde veta att hon inte är att lita på. Looking out for number one är inte någon halvfacistoid klyscha från landet i väster för henne, utan något av en livsstil.

Hon tänkte lämna honom i två veckor hos någon jag inte känner, så att han inte ska känna sig ”så utanför” när de andra två egna kissarna får gos och gull (och pencillin). Vad hon vägrar inse är att katter inte är människor, med mänskliga känslor. De är katter.

När jag blev ledsen och förbannad så blev hon arg. Typiskt. Men det avslöjade också att alla löjliga skäl hon angav för flytten bara var trams ”jag får väl försöka stå ut då”, efter att ha tjatat om hur bra det skulle vara för honom.

Jag är ju så hjälplös och måste förlita mig på andra för tillfället, så det kändes verkligen som om hon sparkade mig när jag redan ligger. Hon vet ju själv att hon beter sig som ett svin (eller precis som sin mamma), annars skulle hon inte blivit arg. Det är ju inte så att jag kan ta min kisse under armen och bo med honom på en parkbänk. Då ville jag hellre göra det.

Men absolut inte att han ska vara hos någon jag träffat flyktigt och i två veckor – katter gillar inte att flytta för mycket så jag klämmer in honom (med vaselin och skohorn) hos Tank i stället. Typiskt Nora, skulle jag gjort så mot henne skulle hon gått i taket totalt och jag skulle inte vara vatten värd. Men, it's your karma baby.

Fast jag kan inte förneka att jag blirfruktansvärt besviken. Nora har ett kort och selektivt minne. Alla gånger jag tagit hand om hennes katter (och haft fem när hon rest bort)finns inte. Att hon bodde hos mig utan att betala hyra i nio månader finns inte.

Nästa gång...
“The keys to my apartment? Honey, I wouldn’t trust you with my cleenex. The used ones.”

Sen, som det alltid är med Nora, så var det totalt glömt tre dagar senare. Nu var det inga problem alls. Drama i ett vattenglas, eller? Det stormar alltid. C'est la vie de Nora.

Det är ändå okej att bo hos Madonna. Vi bråkar åtminstone inte (än).  Fast hon är lätt döv så jag försöker tala tydligt och ignorera radion som står på jämt.Men jag har tak över huvude, sover på en allt saggigare luftmadrass på vardagsrummet och har två av mina katter med mig. Någonstans att ställa upp datorn, kan jobba (inte mycket annat att göra) och livet är inte komplett ur led för det mesta.

Klart ibland funderar jag på om det inte skulle göra mindre ont att begå seppuku med en slö skridsko än att fortsätta min nomadiska existens. Ibland gäller det att ta en timme i taget.
  
"Brace yourself and think of deadlines" Mitt motto just nu. Hinner inte ens se på anime/läsa manga. Då är det illa.