Andra upplagan

Varför kommer det just nu? I snart ett år har jag klarat mig utan cigaretter, känt sug ibland men det har snabbt gått löver. Men nu... jag stirrar lystet på alla cigarettpaket i affären, även på människor som tar upp cigarettpaket. En kille gick förbi mig häromdagen med en otänd cigg i munnen. Det var på vippen att jag kastade mig fram och slet den ifrån honom.
Fast jag har ingen större lust och gosa mig intill folk som röker. Jag vill bara ha.
Är det här ettårskrisen?
Ungefär som sjuårskrisen, då när folk skiljer sig.
Ska jag skilja mig från min icke-rökarstatus?
Är det nu det spricker?
Fast jag kan inte tro det. Äntligen har jag ju fått bort röklukten från de flesta av mina kläder.
Jag tror att det är stress. För mer stressad än under den här icke-semestersommaren utan en dag ledigt har jag sällan varit. Förmodligen aldrig. Känner mig som en labbråtta som inte når fram till godiset i labyrinten hur jag än springer.

För övrigt ska min hyresvärd vara tacksam över att jag inte är Marlon Brando i Gudfadern. Då hade jag suckat, kliat mig på påskinden, tänt en cigarr och skickat någon som hette Luca eller Tony efter honom med en plåtbalja cement.
Nej, så grym är jag givetvis inte i verkliga livet, men en flicka kan väl få drömma...
 
Dream a little dream...

Hej och hå, hej och hå.

De senaste dagarna har det inte varit någon sinekur att sitta kedjad vid datorn. Jag har faktiskt varit lite orolig för att det ska droppa för mycket svett ner i tangentbordet och känner mig som en galärslav. Deadlinepiskan viner, redaktörerna trummar och jag skriver tills jag inte kan känna fingrarna längre. Då tar jag paus.

Jag har i alla fall en bordsfläkt som låter som ett litet jetplan som svalkar något. Men needs must, som det heter och jag stressväxlar mellan olika uppdrag och försöker mentalt hinna med i tvära svängar mellan det skönlitterära och det vetenskapliga.

Satt visst så här förra gången det var en liknande värmebölja också.

Nej, helst av allt skulle jag vilja ligga under ett parasoll med en stor solhatt, solkyddsfaktor 150, en god bok (ser att folk bloggar om ”sommarläsning”, då skrattar jag bittert) och bli serverad iskylda saker närhelst jag blir törstig.

Sen om kvällen skulle det komma vackra indiska pojkar och massera mig med lavendelolja… nej, förlåt. Jag har alltid föreställt mig Vidarkliniken på det sättet, sedan en vän fick behandling där för ett antal år sedan. Om jag någonsin kommer dit, så blir jag förmodligen grymt besviken. Men tanken är fin… Kan man träna katter till massörer? Ska jag skicka dem på kurs hos Axelssons?

Det hade åtminstone varit skönt att kunna sitta en stund under ett träd och slappna av, men icke. Här är det full fart hela tiden. Fast det är ganska roligt, så jag klagar inte på jobbet.

Dessutom fick jag besök av en god vän igår kväll som hade med sig hemodlade rädisor och jordgubbar + vin. Sämre kan man ha det. Behövde sitta och bara umgås och prata strunt.

Katterna ligger som små trasor framför fläkten på dagarna. På kvällarna kastar de sig om och om igen mot fönstret när det flyger förbi små bats eller nedlägger stolt en och annan nattfjäril eller fluga.