Andra upplagan

Da Capo al Fine

Det stora suget

Publicerad 2010-07-27 23:05:34 i Sjukdomsinsikt,

Varför kommer det just nu? I snart ett år har jag klarat mig utan cigaretter, känt sug ibland men det har snabbt gått löver. Men nu... jag stirrar lystet på alla cigarettpaket i affären, även på människor som tar upp cigarettpaket. En kille gick förbi mig häromdagen med en otänd cigg i munnen. Det var på vippen att jag kastade mig fram och slet den ifrån honom.
Fast jag har ingen större lust och gosa mig intill folk som röker. Jag vill bara ha.
Är det här ettårskrisen?
Ungefär som sjuårskrisen, då när folk skiljer sig.
Ska jag skilja mig från min icke-rökarstatus?
Är det nu det spricker?
Fast jag kan inte tro det. Äntligen har jag ju fått bort röklukten från de flesta av mina kläder.
Jag tror att det är stress. För mer stressad än under den här icke-semestersommaren utan en dag ledigt har jag sällan varit. Förmodligen aldrig. Känner mig som en labbråtta som inte når fram till godiset i labyrinten hur jag än springer.

För övrigt ska min hyresvärd vara tacksam över att jag inte är Marlon Brando i Gudfadern. Då hade jag suckat, kliat mig på påskinden, tänt en cigarr och skickat någon som hette Luca eller Tony efter honom med en plåtbalja cement.
Nej, så grym är jag givetvis inte i verkliga livet, men en flicka kan väl få drömma...
 
Dream a little dream...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela