Andra upplagan

Da Capo al Fine

Floskelfesten

Publicerad 2013-03-25 14:00:00 i It's my party,

Minns någon sammetsaffisherna? Som föreställde delfiner eller ett par på en klippa i solnedgången och sedan ett gäng floskler på det. Kärlek är… eller Lycka är… eller något annat otroligt intetsägande.

Å andra sidan var det en bra måttstock; om någon hade en sådan på väggen visste en alltid att denna vänskap/relation/whatever inte hade någon framtid, knappast ens tio minuter.

En gång fick jag en badrumsmatta i present (bara det, alltså, badrumsmatta!) som det stod Love is… och så var det någon bild på troll och något som skulle vara gulligt men förmodligen bara var stereotyp könsfascsim under. Jag hade aldrig sett något så gräsligt. Borde ha förstått redan då och sagt tack och hej. Men som ung och dum så tror en gärna att det går att ändra andra personer och att ens eget inflytande (och därmed den goda smakens) är större än vad det är.

Hen hade dessutom mage att fråga var vederstyggelsen fanns när hen var hemma hos mig. Den var väldigt ofta ”i tvätten” och sedan när jag flyttade råkade den ”försvinna”, oj så tråkigt… (ojoj, den råkade falla rakt ner i sopnedkastet om jag inte minns fel).

Varför kommer jag att tänka på det just nu? Jo, jag vet var affisherna har tagit vägen. De har flyttat in på Facebook. Framför allt en grupp som heter bekämpa jante eller något liknande som hela tiden får mängder av människor att gilla och länka riktiga hardcorefloskler som är totalt meningslösa och inte gör någon glad. Eftesom en del länkar ungefär tio om dagen får en väl anta att de tycker att det är bra och coolt och inspirerande. Det kan väl hända att min hjärna är ovanligt seg och svårbearbetad, men jag blir bara irriterad. Att lite vänlighet är bättre än 400 skott med maskingevär är det väl ingen som tvivlar på. Men hela världen ler inte om du bara ser glad ut, ingenting blir bättre för att du går omkring som en flinande fåne. Sedan vill jag för fan inte tänka positivt! Jag vill vara arg.

Grr! 

 

Är det här motivation nog?

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela