Andra upplagan

Da Capo al Fine

Dag 11. Mina syskon

Publicerad 2010-12-06 03:20:39 i It's my party,


Det här är Anita. Min ena syster och mitt stora stöd i livet. Hon borde dansa i Fontanta di Trevi iförd sammetsklänning. Hon är vacker, generös och mitt stora stöd här i livet. Hon är grym och smart och intellektuell och andligt lagt (det syns väl), dessutom klär hon jävligt bra i hatt.


Det här är min andra syster Anita. Hon är alltid på resande fot, till någonstans där det är party och får slänga ett par skor för att hon råkar kräkas på dem. Mycket substanser går in där, fast hon är i värstas partyåren nu (25-35) och jag antar att det mattas av med tiden. Förhoppningsvis. Det är kanske kul att vara 25 år och dopehead men att vara 55 och dopehead är definitivt inte lika kul (inte för att jag vet..) Jag tror inte heller att hon har legat med rolling stones, de har för fan alltid varit för gamla även för mig och jag tror inte att hon tänder på gamla...
Vi växte inte upp tillsammans utan blev vänner i sådär vid 18-20 (hon inte jag).

En sak som jag inte fattar är när syskon inte umgås, inte gillar varandra och inte har nära relationer. Visserligen, okej, man kan råka få något riktigt svin till syskon som man absolut inte vill träffa, men ändå. Mina relationer till mina egna syskon har inte direkt varit smooth sailing hela tiden. Vi blir arga, ledsna och besvikna på varandra, men sedan blir det alltid bra. Samtidigt har vi ju ett band, en gemenskap och en kärlek som man inte har med andra.
Att vi har delvis gememsam arvsmassa är ju bara ett plus.
Och något av drama queen finns  oss alla - det har vi ärvt från vår pappa.




Dad throws a tantrum

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela