Andra upplagan

Jag är hispig i överkant, men när någon säger "vi måste prata" så brukar det inte betyda något bra. När chefen säger det får jag tusen tokiga tankar om att hon ska säga att vi lägger ner hela företaget, du får sparken, du luktar illa, du är för ful/fet/gamma/duml för det här jobbet, det fanns alldeles för många stavfel i senaste tidningen etc, etc i all evighet. Neurotisk? Vem, jag?

 

Så är det precis tvärtom. Allt hon ville säga var att jag hade gjort ett superjobb och ville ge mig och kollegan en liten bonus i form av restaurangbesök. Jag blev så himla glad förstås. En eller annan bonus har väl trillat in någon gång, men aldrig för att jag bara gjort det jag tycker är mitt ansvar. Den typen av bonus brukar mer vara plåster på såren när chefen varit överjävlig eller föregås av rent omänskliga krav.
Jag blir lite trött på mig själv ibland.
Men jag har i alla fall beställt en ny iPhone som kommer i början av nästa vecka. Den gamla dog och just nu är jag tvungen att använda en billig Nokia som tamejtusan är det sämsta jag haft. Uselt ljud och pissdålig kamera (jag vet inte om jag ska kalla det kamera, snarare en funktion för att ta extremt suddiga, gula bilder med...), radio som inte har någon mottagning på tunnelbanan. Som en "vän" påpekade, iPhone har ingen radio, utan en server. Men den låter fan så mycket bättre.