Andra upplagan

Da Capo al Fine

Hysterisk och social

Publicerad 2011-02-05 01:26:35 i Herregud, har du ett socialt liv?,

Tvingade Nora att möta mig på fik ute idag. Motvilligt gick hon med på det. Men jag tyckte det var bäst så. Jag vet hur det blir. Jag sitter där med en kaffekopp och hon far runt och får små hysteriska utbrott över ditt och datt tills det är dags att rusa iväg kraftigt försenade pga tidigare nämnda hysteriska utbrott. Spelar ingen roll om hon ska gå till Ica eller resa bort ett halvår, samma sak. Nu skulle hon bara sova hos pv. Enligt uppgift har hennes pv nu träffat Noras abnormt självcentrerade monstermorsa utan att göra slut, vet inte om det är ett lugnande eller oroande tecken.


Jag undrar om det är okej att ge en hysterisk människa en örfil i lugnande syfte… Förmodligen skulle det sluta illa för mig. Barnet tränar boxning och det kan man inte med bästa vilja i världen säga att jag tränar. Min främsta träningsform är vegetativt tillstånd. Hittills i alla fall. Min eminenta doktor ska skriva ut träning på recept åt mig. Inte främst för att jag behöver träna, fast det behöver jag ju också, utan för att jag ska komma ut bland folk lite. ”Du är alltså så asocial att du behöver få sociala kontakter på recept” skrattade Tank när jag berättade det.

Jag är inte asocial, jag rör mig ute bland folk. Idag satt jag t ex på ett fik i 30 minuter och jobbade och väntade på Nora som messade att hon var hysterisk pga skoproblem (val mellan fem par svarta kängor?) och skulle bli lite sen…

Jag har faktiskt varit väldigt social på sistone. Åkt Roslagsbanan till exempel. Till Djursholm där jag tillbringade en helg. Otroligt många verkar åka långfärdsskidor där, fattar inte riktigt varför. Åker till jobbet och där är det så mycket folk som springer omkring att man blir alldeles matt. Tur man inte behöver göra det mer än en dag i veckan.

Att jag faktiskt kunnat vara ledig en och annan dag och kväll beror på en liten omorganisation och schemaläggning (och att jag kunnat anlita lite frilanshjälp), så nu arbetar jag bara lite drygt heltid, inte en och en halvtid som jag gjort sedan i somras. Kan till och med planera in ett kortare besök i England lite senare i vår om gud vill.






Mitt nya, mindre folkilskna jag...

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela