Andra upplagan

Nej, knappast. Det var en fet lögn. Men det är sällan så här jobbigt att bo i olägenhet. När det inte finns något varmvatten i den gemensamma duschen. Iskall avrivning, nej tack. Och någon har tömt sin rakapparat i vasken. Urk. Okända skäggstrån (man kan ju i alla fall hoppas att det var skägg...) Jag får rysningar och känner för att utveckla grav renlighetsfobi. Men med diskhandskar och en försvarlig mängd klorin (hej miljövän...) ordnade det sig. Men kallvatten. Jag tvättar inte håret i iskall dusch. 

Så i morgon ska jag på lägenhetsvisning i mössa. Nåja.

Idag var jag också på lägenhetsvisning. Inte alls dumt, förutom att det var fullsmockat med människor. Klart bobar lägenhet också. Inte fancy på något sätt, men herregud, som en av dem som stod utanför och väntade sa:

"för mig är det nog om det finns tak, fyra väggar, en dörr och det går att spola på toan". Håller med. 

Fast jag vågar inte ens hoppas numera och har inte ens möblerat. 

Glädjer mig i alla fall åt att det mesta av den gråsvarta snön har regnat bort och att det känns som vår.

Tycker att fyra visningar inom loppet av några veckor borde ge någon slags utdelning. För en ska väl vara glad att få komma på visning i alla fall. I dessa tider när bostadsförnedringen har tio lägenheter på sjuttontusen sökande, varav 3 är studentbostäder och två för dövblinda 55+-are.

I morgon är det en annan dag lägenhet. Och det känns ju bra.

 

 

 

Hatord. Till ständigt växande listan med hatord kan jag numera lägga "statsfeminism". Något som ofta dyker upp i kommentarstrådar. Vad fan är det? Har vi fått något nytt departement som jag inte vet om?

Nej, det var nog snarare så att personen som skrev det nyss 1) vaknat upp ur en 100 år lång powernap under en sten 2) upptäckt "anonymiteten" på nätet 3) genomgått en bypassoperation där hjärnan helt kopplats bort 4) och därför insett att om det kommer ut saker ur ens mun (jag menar inte typ fradga,utan en väldigt unken kvinnosyn) så möts  det inte direkt av jubel utan ganska rejäl kritik.

Jag tror att de som skriver sådana saker tänker ungefär så här:

Om kvinnor får lov att framföra kritik kan det ju inte bero på att de har rätt till egna åsikter och får skrika ut dem lika högt som alla andra. De måste ju vara styrda av något, förmodligen "staten", eller "stalin" många verkar ha lite svårt att skilja på det där. Det vete fasiken vad det där kommer ifrån. Något slags störning är det ju frågan om. Allmän hjärnbrist, tror jag.

 

Sedan blir jag också så jävla trött på dem som skriver "kan vi inte sluta tjata om genus nu". Till dem vill jag bara säga en sak: 

JAMEN GÖR DET DÅ.

Jag tänker inte göra det.

 

Men jag är så glad att Friskis & Svettis bestämde sig för att ersätta Karins Konstgrepp efter att ha totalsnott hennes superbra inlägg tre steg till en snygg mage och använt det i sin reklam.

 

 

Jo, det går alldeles utmärkt.

Knockad igen. Men jag tänker inte ligga kvar.

De jävlarna ska minsann inte få mig på knä.

Så här är det:

En människa råkar ut för en kris/sjukdom mm.

Försäkringskassan förhalar beslut i 10 månader = låna pengar tills vidare mm

Försäkringskassan säger nej.

Sjukdom mm värre allt krisar.

Lån kan inte betalas. Lägenhet borta. Bostadslös, inte arbetslös.

Kommer sakta tillbaka till arbetet. 

Efter ett år = jobbar som en gnu och betalar tillbaka alla skulder på 10 månader (200')

Efter två år = fortfarande bostadslös men jobbar på, blir erbjuden lägenheter men nekas pga betalningsanmärkningar

Efter tre år = Betalningsanmärkningar försvinner. Livet är hunky dory... eller?

 

Nej. Trots att alla betalningsanmärkningar försvunnit, poff, borta. Så har UC (bankernas eget lilla företag som uppenbarligen ska se till att sådana som jag inte ska få komma tillbaka till samhället, få bostad, skaffa elabonnemang, få ett nytt jävla bankkort), kvar en anmärkning (två år gammal) som bara innebär att kronofogden kollat register för att se om jag hade några tillgångar typ hus eller bilar, och fått nya inkomstuppgifter från min arbetsgivare) och DEN ligger kvar. Inte någon misskött räkning eller så, bara en jävla registerkoll. Därför får jag vänta ett år till på att bli fri.

Men det är inte synd om mig. Jag kan trots allt ta mig ur detta, en erfarenhet rikare och medveten om att allt faktiskt kan gå åt helvete för vem som helst. Synd är det om dem som inte kan ta sig ur det här. Om jag till exempel inte kunnat jobba ihop så inihelvete mycket pengar under en period att jag hade kunnat tillbringa varje månadsskifte på Mauritius om jag fått behålla dem, då hade kronofogdens kontroller gjorts varje år och när jag varit skuldfri hade jag haft en "anmärkning" i tre år till.

Banken som nekade mig nytt bankkort hade dessutom mage att skriva att de "varit i kontakt med kronofogden" vilket är en fet lögn. Jag var i kontakt med dem själv och de hade ingenting på mig. Men UC håller fast vid sin "anmärkning" som en igel och ingen kollar vad den egentligen står för. 

Är det konstigt att jag är förbannad?

 

 

...uppstod jag igen. Efter att ha sovit mig igenom påsken. Det är visserligen en vanlig reaktion när en slitit som en bäver en period. Skönt att det var lite ledigt och utan en tanke på vare sig ägg, Jesus eller choklad. Iofs lite tankar på choklad har jag väl haft och sjöng faktiskt den långfredagspsalm jag lärde mig som litet knytt i småskolan för Tank i telefon tills hon skrattande ropade håll käften. 

Blir så himla trött på att folk ska tjata om hen också. Lägg ner. Idioter. Någon skrev "jag tror ju inte på det där med genus". Suck, stön. Hur dum får en vara? Eller att det är så jobbigt att inte kunna se vad bebisarna har för kön för tänk om en säger fel... Ja, tänk så dumt det kan bli... Ja, det är ju så himla jobbigt att inte direkt kunna avgöra vilket utseende andra människors (oavsett om de är småbarn eller vuxna) könsorgan har. 

Själv tycker jag att alla som har en oresonlig rädsla för ord som hen och genus borde lyfta blicken från skrevet lite grann och bara lägga ner.