Andra upplagan

Madonna: Varför har du flyttat på sakerna på den där hyllan?
Jag: Jag har dammat
Madonna: Varför det?
Jag: Det var dammigt.
Madonna: Måste man det? Det har jag aldrig gjort.
Jag: Jag såg det.

 *vet inte om jag ska skratta eller gråta* Det här är nämligen en kvinna som tror att saker städar sig själv och står i köket och säger: ”Varför är det så skitigt här?” när det hamnat damm/stekos/smuts på alla tusen saker som står framme. Hon tror inte på städning utan är övertygad om att damm uppstår för att det är något fel på lägenheten/möblerna/henne/gud.
Och det är det ju... för självklart hänger ju städfobi ihop med en förmåga att klämma in så mycket småpryttlar man kan på så liten yta som möjligt. Jag och min resväska är inpressade bland möblemanget med hjälp av konsistensfett, korsett och järnvilja. 

Min favoritsång just denna dag.
Ger mig lust att plocka ris och kämpa för fackanslutning på fälten eller i fabriken eller något. Eller åtminstone att knyta näven och tralla med. Italienska kampsånger låter så mycket mer kraftfulla än svenska. Röda Bönor (tror jag) har gjort den här på men det här är liksom argare.
Titeln brukar vanligtvis vara La lega eller Sebben che siamo donne. Man måste bara älska bildspelet, en riktig överdos av svulstig sovjetsocialrealism. Och schalett. Kanske man skulle bära schalett idag? Eller megafon?