Andra upplagan

Da Capo al Fine

Vissa dagar...

Publicerad 2013-03-16 14:00:00 i 9-5,

 
...är det svårare att gå upp än andra. 
Igår till exempel.
"Jag kommer inte in idag eftersom jag vaknade i en svårt giktbruten 90-årings kropp". 
Sms:ade jag min chef som svarade:
"Ta hand om stackars kroppen så ses vi på måndag."
Det är skönt att någon förstår. Fast sällan dem som aldrig varit med om det själva. Att kroppen inte vill lyda, menar jag. Men det har hen = förstår andra i samma sits.
Andra chefer jag haft tittar lite bekrymrat på en i bästa fall. Eller häver ur sig dumheter som "den som är sjuk ska vara sjukskriven, inte jobba" (underförstått: slav, du ska stå här i givakt och le för fan, åtta prick, för övrigt är ditt jobb ingenting värt om du inte suttit minst två-tre timmar och Facebookat eller kollat blocketannonser varje dag under kontorstid)
Men jag klagar inte nu. Till slut har jag fått de tider jag vill. Och idag är det lite mer comme-il-faut att jobba hemifrån.
Ibland måste även omgivningen inse att det är lättare att ta sig til skrivbordet  (en meter) än att åka till jobbet. Men att jobb ändå blir gjort.
Skönt i alla fall att jag klarade av månadens tråkjobb igår. Ibland är texter så boooooring att översätta att det är svårt att hålla ögonen öppna. Och efter en stund upptäcka att jag skrivit "för" i stället för "for" på flera ställen i en engelsk text. En stark kopp kaffe senare (och lite mer vaken) skärpte jag till mig i alla fall. 
Varje månad kommer de där texterna som är så supermegaviktiga (tycker den pompösa skribenten) att det är svårt att hålla sig för skratt. Jag skulle aldrig kunna jobba med reklam. Skulle förmodligen dö. Av skrattkramp. 
Nu har vi bara det stora megajobbet framför oss. Inte lika tråkigt, men mycket. Megamycket. Det är bara att skriva på tills musarmen glöder. Vi och vi jag fick visst en liten släng av pluralis majestatis där. Vi är bara jag och katten, och han gör inte många knop i översättarsammanhang, förutom att hoppa upp i mitt knä och tugga lite förstrött på ena tröjärmen (min, inte hans).
 
Dagens önskesak. Och en hall att ställa den i.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela