Andra upplagan

Da Capo al Fine

Vill (kanske) vara vego

Publicerad 2013-03-14 14:00:00 i It's my party,

Jag vill ju gärna vara vego. Eller inte vego. Snarare en sådan som äter fisk och fågel men inte mittemellan. Ovo-lakto-kycklinggryta-sillbullar-vegetarian.

Jag gillar bacon, jag gillar vissa kötträtter, så det är inte det. Men samtidigt äcklas jag så mycket av kött att jag inte klarar av att äta det. Råkade beställa hem två pastarätter med skinka (trodde att det var en annan sort). Men dem kommer jag inte att äta.

Egentligen borde en ju tänka på djurhållningen, men ska jag vara upprörd över hur grisar och kor behandlas så måste jag bli det över små söta kycklingar också. Fiskar har jag inga sådana känslor för. Hur det där hänger ihop rent tankemässigt vet jag inte, fråga min hjärna. Jag vet bara att än så länge är kyckling och fisk är okej.

Första gången det där med djurhållning blev otroligt omskrivet kom det som en chock. Jag visste det, men samtidigt ville jag inte veta. Efter det åt jag varken kött eller fisk på sex månader. Kanske är det därför jag inte vågar se på nya skräckfilmer med rapporter från djurhållning av olika slag. Då kommer förmodligen min hjärna att explodera. Det är för mycket och jag gör alldeles för lite.

Fast det är väl bättre att göra lite än inget alls. För är det något som jag är så jävla trött på så är det att allt en gör är för lite eller fel. Det gäller förresten det mesta som har med att agera efter sina åsikter att göra.  Alltid är det någon som ska klanka ner på en och tala om att det är fel. Främst den där lilla rösten inuti huvudet som är så snabb att skuldbelägga och påpeka alla ens fel och brister.

Det är lättare att strunta i den rösten när en är medveten om det men vanans makt är stor. Har haft alltför lätt att hoppa på skuldtåget hela livet, så det är svårt att göra tvärtom. Jag tror att jag ägnar för mycket tid åt att oroa mig för just det. Allt jag inte kan göra och att det jag gör inte räcker eller görs på fel sätt. Vem fan har bestämt det?

Nu blir jag arg.

Och äter en fiskgratäng från Findus (hoppas att den aldrig har gnäggat…). Fast det får väl finnas gränser för vad de kallar fisk, häst eller åsna borde inte ingå där.

Tänker i alla fall fortsätta min förvirrade fisko-äggo-vegowannabee-kosthållning och hoppas att jag kan bli helt vegetarisk när jag bor så att jag kan laga mat, wannabee, som sagt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela