Andra upplagan

Nej, knappast. Det var en fet lögn. Men det är sällan så här jobbigt att bo i olägenhet. När det inte finns något varmvatten i den gemensamma duschen. Iskall avrivning, nej tack. Och någon har tömt sin rakapparat i vasken. Urk. Okända skäggstrån (man kan ju i alla fall hoppas att det var skägg...) Jag får rysningar och känner för att utveckla grav renlighetsfobi. Men med diskhandskar och en försvarlig mängd klorin (hej miljövän...) ordnade det sig. Men kallvatten. Jag tvättar inte håret i iskall dusch. 

Så i morgon ska jag på lägenhetsvisning i mössa. Nåja.

Idag var jag också på lägenhetsvisning. Inte alls dumt, förutom att det var fullsmockat med människor. Klart bobar lägenhet också. Inte fancy på något sätt, men herregud, som en av dem som stod utanför och väntade sa:

"för mig är det nog om det finns tak, fyra väggar, en dörr och det går att spola på toan". Håller med. 

Fast jag vågar inte ens hoppas numera och har inte ens möblerat. 

Glädjer mig i alla fall åt att det mesta av den gråsvarta snön har regnat bort och att det känns som vår.

Tycker att fyra visningar inom loppet av några veckor borde ge någon slags utdelning. För en ska väl vara glad att få komma på visning i alla fall. I dessa tider när bostadsförnedringen har tio lägenheter på sjuttontusen sökande, varav 3 är studentbostäder och två för dövblinda 55+-are.

I morgon är det en annan dag lägenhet. Och det känns ju bra.