Läsning
I somras hade jag en lång deckarperiod där jag lyssnade på mängder av svenska deckare. Även de två första av Lars Kepler. En sak måste jag säga, jag ogillar verkligen böckerna. Det känns som om de är packade med oviktig information och utfyllnad. Jag menar varför beskriva hur allt luktar eller hur väggarna är målade, även om det inte har med historien att göra. Sedan har vi den där underliga fascinationen för vad olika personer har på sig och vilka märken. I Eldvittnet fick jag mer än en gång något slags American psycho-känsla, fast utan minsta spår av samhälls- eller livsstilssatir. Det enda böckerna har är att de är spännande och jag blir förbannad för att jag lockas att läsa dem, ungefär som när man börjar gråta på kommando vid exakt rätt tillfälle i någon jävla Disney-familjefilm.
Men nu är jag inne i en fantasyperiod.
Den började med att jag plöjde igenom alla böckerna i David Eddings Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea, som jag av någon anledning missat...
Sedan upptäckte jag George R.R. Martin och GoT (Game of Thrones). Läste första boken innan jag såg TV-serien, sedan läste jag alla de andra böckerna i Ice & Fire-serien och väntar andlöst på nästa bok. Via Bokhora upptäckte jag den en timme långa intervjun med George själv. Dessutom kan man ju alltid tillbringa timmar på olika forum där folk spekulerar vilt och kommer med eller mindre väl underbyggda teorier om vad som eventuellt kommer att hända. Alltid lika kul.
I väntan på det börjad jag med Patrick Rothfuss The Name of the Wind. Är nu inne på andra boken och det verkar mycket lovande so far. Med mycket lovande menar jag böcker som jag förmodligen kommer att läsa om.
Dessutom är det ju december, vilket jag inte kom ihåg förrän den tredje, och Lottens eminenta julkalender. Kluriga litterära gissningar och vilt partajande i kommentarsbåset varje dag. Sämre kan man ha det.
Jag säger bara: Winter is coming.
