Don't Panic
Jag blev just påmind om att det var Towel Day igår.
Då kom jag att tänka på en gång när jag var på konferens, det var någon slags ledarutvecklingskurs eller något annat tjafs, lätt maskerad ersättning för sveda och värk under året för att alla i chefsposition skulle få bada, sola och festa loss. (Too little, too late, som det heter.)
En av dagarna skulle företagets extremt dryga chef hålla ett extremt drygt och självgott anförande för vad han trodde var en andäktig åhörarskara som bara längtade efter att insupa hans livsvisdom.
Så han inledde med att sådär lite nonchalant och överlägset slänga ur sig:
- Vad är meningen med livet?
- 42! ropade drygt halva publiken unisont.
Chefen såg ut som ett frågetecken, kom av sig och bara stirrade. Tror inte han blev så mycket klokare efter förklaringen, men anförandet blev åtminstone inte så totalt präglat av självgodhet.
"Just grab a towel and stick your thumb out"
Då kom jag att tänka på en gång när jag var på konferens, det var någon slags ledarutvecklingskurs eller något annat tjafs, lätt maskerad ersättning för sveda och värk under året för att alla i chefsposition skulle få bada, sola och festa loss. (Too little, too late, som det heter.)
En av dagarna skulle företagets extremt dryga chef hålla ett extremt drygt och självgott anförande för vad han trodde var en andäktig åhörarskara som bara längtade efter att insupa hans livsvisdom.
Så han inledde med att sådär lite nonchalant och överlägset slänga ur sig:
- Vad är meningen med livet?
- 42! ropade drygt halva publiken unisont.
Chefen såg ut som ett frågetecken, kom av sig och bara stirrade. Tror inte han blev så mycket klokare efter förklaringen, men anförandet blev åtminstone inte så totalt präglat av självgodhet.
"Just grab a towel and stick your thumb out"
