Jag är skitförbannad
Om man skickar ut en högerhandske i rymden så kommer den tillbaka som en vänsterhandske, var det inte så? Eller jag kanske missuppfattade alltihop. Det krökta rummet och relativitetsteorin. Den befinner sig förmodligen någonstans i rymdtiden. Min högerhandske, alltså. Svart skinn, halvvägs till armbågslång och jättefin. Tappad på väg till bussen. När jag kom tillbaka var den borta. Vem tar en ensam högerhandske? Eller, ännu värre, tar upp och slänger en handske som ligger mitt på gångvägen? Man kanske kan ana att någon har tappat den och kommer att leta efter den? Eller brukar människor här i grannskapet gå ut och slänga bort omatchade sockor och enstaka vantar på vägen?
I mitt letande fick jag anledning att titta närmare på snövallarna längs med gångstigen (ifall någon snäll människa lagt upp handsken där). Önskar nästan att jag inte gjort det. Upptäckte nämligen något mycket värre än förlorade handskar. Trodde i min (fördomsfulla) enfald att tanterna på Övfre Ö var sämst i stan på att ta upp efter sina små tjocka vovvar. Eller möjligen på Mariaberget där folk låter hundarna bajsa i trappor och mitt framför portar. Här i förorten tänkte jag att det var mer ordning på folk. Nu inser jag att jag helt enkelt inte tittat så noga, för så var det inte. Bajspåsar verkar vara ett helt okänt begrepp. Överallt på snövallarna och längs vägkanterna ligger små och stora bajshögar. Hur mycket som helst. Urk! Nu kommer jag i alla fall att titta extra noga var jag sätter ner fötterna.
HALLÅ! ETT TIPS! BAJSET SMÄLTER INTE BARA FÖR ATT DET LIGGER PÅ SNÖN. Trodde att det skulle bli trevligt att gå i skogen här i vår…
På Tavastgatan är det någon som strör rött glitter på högarna. Eller sätter dit små flaggor. Bra idé. Ännu bättre ide:
Seså! Plocka upp efter din hund nu! Jag bryr mig inte om ifall du har en påse eller inte,
men på gatan ska det i alla fall inte ligga!
