Andra upplagan

Da Capo al Fine

Speeding through life

Publicerad 2010-06-14 16:18:04 i Allmän idioti,

Saker jag tycker jävligt illa om:
Att bli inbjuden till speeddating. Jag menar, ser jag så desperat ut? Sen tycker jag att det är något av en förolämpning att bjudas in till speeddating utan att någon ens frågat vilket kön jag är intresserad av, om ens något.
Kan säga direkt att det är få kön som skulle få upp mig ur soffkuddarna just nu. De flesta skulle inte ens lyckas få mig att lyfta blicken från korsordet.
Nä, det är inte direkt som min faster sa till en av de gamla tanterna på ålderdomshemmet där hon var föreståndare.
- Hur står det till, fru F, sa tanten.
- Jo tack, det knullar och går, sa min faster. Och Freud skrattade gott i sin himmel.

Med bästa vilja i världen kan man inte säga det om mitt liv.
Det här med kön och ålder är så himla svårt. Just nu vet jag inte om jag är en gubbe eller en tant. Förmodligen gubbe, eftersom jag lyssnar på gubbrock, läser gubbrockstidningar (enligt vissa). Som tant löser jag korsord och bakar bröd, och har inget emot att svinga en liten BiB till fredagsmyset. Manga- och japanintresse verkar jag ha gemensamt med hur många fjortisar som helst, av alla kön. En gång i tiden spelade jag mycket dataspel, det var min period som 16-årig pojke (och jag var knappast 16, dubbla och det räcker inte).
EN gång angav jag min ålder tilll 3-103, det beror på. På vad vet jag inte direkt, dagsformen förmodligen, eller maniska intressen. Och nu är jag i alla fall tillräckligt gammal för att inte bry mig.
Men speeddating, vem fan vill man gå på det? Å andra sidan vill jag inte direkt dejta i mer normal takt heller.


"If heaven drops a date, open your mouth", sa säkert redan de gamla grekerna. Just say no, säger jag. Eller spotta ut illa kvickt.
Speciellt om den där trevliga människan man träffade på nätet kommer till dejten nästan naken och utklädd till Picachu eller Hello Kitty... hm, borde kanske gå på den där speeddejten klädd så. Då lär det förmodligen inte komma fler inbjudningar.    
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela