Andra upplagan

Da Capo al Fine

Jag vill bita hela världen, lilla mamma

Publicerad 2010-06-28 16:36:31 i Sjukdomsinsikt,

Med några få undantag. Mest vill jag bita den idiot som översatt de artiklar jag nu sitter och städar upp i. Så det gör ont. Nej, lille vän, man kan inte direktöversätta termer och begrepp. Önskar också att en del kunde fatta att det faktiskt en viss skillnad mellan den och det och att prepositioner inte är något man slänger in hipp som happ i texten när man känner för det.


Voff, voff

Men en sak som verkligen får mig att vilja bli en gammaldags skolfröken, som tar fram linjalen och ger de vanartiga några välriktade rapp över fingrarna, är varje gång jag ser ett semikolon. Alla verkar tro att semikolon är ett kolon, fast lite snirkligt och käckt sådär. Det är inte samma sak. När jag blir envåldshärskare ska felaktig användning av semikolon tamejfan beläggas med spöstraff. Mest för att det är så jävla jobbigt att sitta och ändra överallt. *sliten korrläsare*

Så här bitsk som jag är, kan det vara PMS? Önskar nästan att det vore det. Men tanten har fått ischias något överjävligt, känns som om någon höll på att slita av mig högerbenet, långsamt.

Dessutom vill jag bita satans datatekniker från helvetet (vanligtvis hyggliga människor, som förmodligen fått något slags hjärnsläpp) som skulle installera program på min nya dator men bara la in dem utan att ange serienummer och nu ”ska se om de kan hitta dem”. Här sitter jag och kan intet annat, utom att koka sakta, samtidigt som jobben hopas i inkorgen.

Jag vill förstås bita förskingringskassan, alltid. Hårt. Länge. Som en pitbull med svår abstinens.

Och min käre hyresvärd, som plötsligt bestämt sig för att byta den lägenhet jag bor i mitt i sommaren och här sitter jag bland mina kära träd och balkongväxter och kan inget annat. Utom att koka, sakta och svära. Mycket.

Drömde att det fanns 273 000 lediga lägenheter på bostadsförmedlingen. Men det var ju bara en dröm. Önskedröm. Där hänger jag förstås mest hela tiden nu. Men man kan ju undra ibland, speciellt över de 275 personer som stod i kö för en fyra i Vasastan för 21 tusen i månaden. Smaka på den hyran. De flesta kräver inkomster som ska stå i proportion till hyran, det vill säga tre-fyra gånger årshyran, mao runt en kall miljon för att kunna bo där.

Men de flesta i den kön kanske också bara önskedrömmer.

Jag vill för fan bita mina önskedrömmar också. Nej, en sådan här dag kan man bara citera husgudinnan Dorothy:
Razors pain you,
rivers are damp.
Acids stain you,
drugs cause cramp.
Guns aren't lawful
nooses give
Gas smells awful,
you might as well live.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela