Travelling light
Min nya karriär blir som nomad. (Det låter ju lite snyggare än bostadslös…) Tyvärr innebär det varken kameler eller brokadtält med tofsar och sammetsdivaner och shejkhångel under ökenmånens sken, eller hur det nu såg ut i de gamla stumfilmerna. Jag kommer inte heller att vandra genom öknen på jakt efter oaser (möjligtvis genom Södermalm, på jakt efter kaffe…) Kanske borde byta namn till Katt Nomad, fast det låter ju som något ur gamla seriemaggan. Undrar om man får det? Förmodligen inte, då får man väl göra något konstigt som Nomadberg eller Nomadkvist.
Så om en knapp vecka har jag packat iväg resten av ägodelarna i ett förråd, ackorderat ut katterna och bär mitt hus på ryggen, eller snarare drar det efter mig i en illblå resväska som åtminstone var gratis (och därmed god) och snabbt döpt till smurfen (den har en färg som aldrig något i naturen eller någon annan stans var tänkt att ha).
Hur mycket saker måste man egentligen ha?
Packningen känns väldigt konstig. Jag måste ha någorlunda prydliga kläder för jobbet, sov och hemjobbarkläder, kläder for all occasions (typ kyla eller värme), SAOL o lexikon med mera för jobb, allt man har i ett normalt badrumsskåp (ja, kanske inte de där intorkade nagellacken och nästan tomma hudkrämsburkarna…), några mangor, pennor. Vinterkläderna har jag vakuumförpackat i en slags jättepåse (kul blir det att ta fram den kappan…) som ska få bo i ett förråd och valt ut de kläder jag använder mest och sedan sorterat igen. Ska göra en tredje sortering innan jag blir klar. Det är ju inte som att resa bort en vecka eller två. Här måste allt rymmas. Kommer mest att sakna böcker och ensamhet. Men om inte annat så blir det intressant att sova på golv, soffor och eventuellt något gästrum ett slag. Eller, ja inte vet jag. Tills jag hittar något.
Har åtminstone varit på två visningar och så småningom blir det väl något. Den senaste lägenheten hade varit super, och än har jag inte gett upp hoppet, men det var många människor där. Någon liten farbror gnällde på att lampan i klädkammaren var trasig. Herregud. Det är det sista jag skulle bry mig om. Lägenheten var ren och, om inte tiptop, så i alla fall helt beboelig.
Just nu försöker jag bara packa och inte panikstirra in i väggen, lägga patiens på datorn eller se 700 avsnitt av en anime jag redan sett sju gånger.
Lyckades i alla fall tvätta igår och jobba en massa idag. Måste få undan ett gäng jobb medan jag har snabbt internet. Har slitit hela jävla semestern, som en fullkomlig dåre. Zonar ut helt och hållet och glömmer både att äta och dricka och sen är klockan fyra på morgonen och jag har fortfarande pyjamas på mig. Men det är ju roligt… och ett mer varierande jobb än jag någonsin haft… Jag kunde ju knappast resa någonstans heller, som läget är. Kommer tillbaka trött och vitblek som vanligt.
Det är totalkaos i packningsläget just nu, jag orkar inte ens se på skiten. Tank kommer i morgon och ska hjälpa mig. Jag har knappt gjort ett dugg sedan hon var här i torsdags.
Visst är det nervöst, det kan jag inte förneka.
Men jag försöker att tänka påssetivt. Är det inte det man ska?
Å hej vad kul det ska bli att göra det roligaste jag gjort i min karriär (den där yrkesmässiga, inte nomadbiten) men inte har någonstans att göra det. Ingen egen stans i alla fall.
Missförstå mig inte jag ÄR jävligt tacksam att jag har någon annanstans att ta vägen, hur mycket kan jag inte ens säga. Utan det stödet skulle jag packa ihop, säga tack för all fisken och släppa veven. (Det sköna uttrycket läste jag i en blogg, minns inte vilken).
Men jag vet ju samtidigt att det kommer att bli jobbigt för andra att ha mig inhyst och att det är klart att det känns att jag inkräktar på många sätt, vilket ju är så lagom muntert. Att vara till besvär är det sista jag vill.
Och hur ska jag se det positiva i min situation nu, svara på det om du kan, Mia Törnblom och alla andra positivitetsgurus. Jag har en känsla av att det enda som är positivt med alla dessa föredrag och böcker om hur man blir glad och lycklig är summan på upphovsmakarnas bankkonton.
Känner mig som en sådan där docka med en tyngd i botten som ställer sig upp varje gång den blir omkullputtad. Några erfarenheter rikare blir man ju alltid...
