Andra upplagan

Da Capo al Fine

Livets allmänna jävlighet

Publicerad 2009-09-14 13:28:37 i Haggor från helvetet,

Börja nytt liv. Det trodde jag inte, inte nu när man uppnått ”a certain age”och har bott på samma ställe i 16 år. Men tack vare den överjävliga försäkringskassan kommer jag nu att tvingas flytta från min lägenhet om en dryg månad.

Bostadsrättsföreningen kunde ha varit hyggliga, men de bestämde sig för att vara giriga i stället. En tvåa på Söder är värd en del, även om de inte får stoppa pengarna i egen ficka, utan bara får nöjet förstöra en människas liv. Den girigaste av dem alla är den vice ordföranden, en hagga från helvetet som vi kan kalla tant Fågelbajs, hon har samma efternamn som en känd författare, är de släkt kan jag bara beklaga. Hon och ordföranden trängde sig i princip in i lägenheten för att snoka, de kunde lika gärna meddelat mig per telefon att jag får bo kvar till sista september. Ordföranden är helt ny, en ung brutta som verkade lite lost i sammanhanget. Jag tror att t. Fågelbajs sagt att jag bara var ett socialfall som skulle ut, så kommer hon in i en lägenhet med ärvda gamla möbler, tavlor på väggarna och mer böcker än man egentligen vågar erkänna.

 Att de får sitt straff någon gång (karma, my dear, karma) är en klen tröst i sammanhanget och jag antar att tant Fågelbajs inte har något emot att återfödas som dyngbagge.

 Socialen (som alltid blir kontaktad när någon blir vräkt) sa att de inte kunde hjälpa mig, för de har förstås bara ”tak över huvudet” i sovsalar och där placerar de ”inga vanliga människor” som kvinnan jag pratade med sa.

 Hyresgästföreningen sa att det inte fanns några lagliga möjligheter för mig att få tillbaka kontraktet, sista hoppet är Kronofogden, som just nu går under namnet Kronfågel, det låter inte lika illa. Men det är förmodligen inget att hoppas på, men överklaga måste jag ju. Det enda något positiva i sammanhanget är att jag inte blir utslängd idag, för det hade de tänkt göra först, men de insåg förmodligen att man inte kan packa ihop ett helt liv på en dryg vecka och dessutom skulle det kosta föreningen en vacker slant, visserligen skulle de försöka få ut pengarna från mig sedan, men det var förmodligen för grymt för de flesta i styrelsen (utom t- Fågelbajs som sa till mig i telefon att hon tyckte det var helt okej), alla är inte onda människor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela