Skjuter skarpt
Idag var en sällsynt seg dag, med akut sömnbrist och gråtrist väder. Inte blev det bättre av att jag fått i uppdrag att snitsa till en samling byråkratsvenska texter inför publicering. Så tråkigt språk att klockorna stannar, önskar att jag läst dem i går kväll, som nattlektyr, förmodligen mycket effektivare än Zopiklon. (Dock kanske inte lika effektivt som vännen Adelskalenderns recept: en halv insomningstablett, 3 centiliter single malt spetsad med ett par droppar morfin. Men vem fan har morfin?) Efter att ha suttit i timmar och försökt skriva om och stryka bort alla emedan, emellertid, resursoptimering, redundans och brukare började huvudet sjunka allt längre ner mot tangentbordet. Speciellt ordet ”brukare” får mig att rysa av obehag och minnas en tid när jag satt på det stora statliga (med långa ödsliga korridorer som kunde ha platsat i The Shining) verket och försökte sätta mig in i svensk sociallagstiftning. Hu!
Pratade med Madonna, som föreslog en tripp till nya lägenheten och att vi skulle fylla lillbilen med städutrustning inför morgondagens rengöring. Nu är det på riktigt, riktigt. Nästa vecka går flyttlasset. Det känns skönt att äntligen ha beställt flytthjälp och bestämt datum, även om det egentligen är åt helvete att bli av med sitt förstahandskontrakt. (Död åt fågelbajskossan, ännu mer efter att ha läst hennes skrivelse till Tingsrätten där hon med rena lögner och illvilliga halvsanningar utmålar mig som extremt opålitlig). Först blev jag ledsen, sen fly förbannad. Jag hoppas innerligt att de inte ens får en bråkdel av vad de tror för min lägenhet och att den som köper har efterfest varje helgnatt och gärna mitt i veckan också, svinar ner och stjäl kläder i tvättstugan och har massor av knarkvänner som kissar i trappan, fimpar i barnvagnarna och bryter sig in i alla källarförråd. Då ska jag stå på min insynsfria balkong, titta ut över träden och hånskratta. Sen hoppas jag givetvis att de får betala ett saftigt skadestånd till mig. Inte så mycket för pengarna, utan för att jag vill att det ska svida ordentligt i fågelbajsmössans vidriga lilla översittarsjäl. ”De borde få schavottera i kvällspressen”, sa en av de kommunala tjänstemän & kvinnor jag haft kontakt med. "Det är fruktansvärt att de får bete sig så" sa en annan.
I morgon kanske jag kan se det hela med mer upphöjt lugn och tänka på karma, men idag är jag ohöljt hatisk. Skyller på sömnbristen och möjligen den tråkiga text jag måste skriva om innan midnatt. Precis som Askungens vagn blev en pumpa blir mitt trådlösa modem nämligen bara en vanlig, svart, något dammig platslåda när klockan slår tolv inatt. Om en vecka har jag dock ett mobilt internet (God willing) och om fem en snabb uppkoppling på det nya stället. Frågan är vad jag ska göra under tiden? Lära mig knyppla? Se om alla Buffy-avsnitt? Kanske helt enkelt läsa en god bok? Tryckt på papper? OMGWTF.
Eller kanske helt enkelt jobba. Det ligger en bok (nåja, i pdf-format) framför mig som verkligen inte kommer att översätta sig själv. Hur mycket jag än stirrar på den och önskar att den vore klar. Det där med tankeöverföring är inte min starka sida, och om jag ska vara ärlig vill jag kanske inte att word ska skriva ut allt jag tänker på. Filtret mellan fingertoppar och hjärna är tunt nog som det är.
I stället för Hells Angels kommer Nuns with Guns och ringer på dörren hos bostadsrättsföreningens vice ordförande...
