Komatös
Jag tänker städa, i morgon, eller kanske någon gång. Eventuellt.
"Du vet när man är så trött att man inte ens orkar byta sajt när man sitter och slösurfar", sa Tank till mig häromdagen. Känner igen mig så mycket. Ofta blir det så på kvällarna eftersom jag numera är tvungen att gå till the office i tid och otid. Då kan jag sitta och glo på något som jag inte ens är intresserad av och sedan är klockan helt plötsligt tre på natten.
Men det är inte så illa. Förutom tröttkoman då, som inträffar när jag stapplar in genom ytterdörren och knappt orkar mata katten.
Den har bland annat gjort att det exempelvis har legat blomjord utspridd runt min dator, råkade snubbla när jag skulle vattna mina två plågade krukväxter och det flög ut jord lite här och var. Kanske kan man kalla det för något slags etnochic inredningsdetalj, ”vi tror stenhårt på jordfärger i vår” eller något.
Nya arbetskamrater har jag ju fått också. Som jag tyvärr upptäckte ingick en viss person i min nuvarande projektgrupp. Den är en av dem man önskar jobbade på valfri polarstation eller någon annanstans där man aldrig behöver vara. Polarstation är nog lite i överkant, för vad man än kan säga om vederbörande är h*n inte något forskarämne direkt. Då och då verkar det frissa till i personens fåtaliga aktiva hjärnceller och ut kommer det alltid något nasty. Vi kommer nog inte direkt att bli BFF i brådrasket (when hell freezes over, som di säger).
De andra är gulliga och rara och säger gud vad du är proffsig och mest sådana snälla saker. Men de vill ju äta lunch och andra konstigheter, typ ”ha möten” allt som oftast. Mitt nya officeliv kräver inte bara att jag rullar ur bädden okristligt tidigt (före lunch) utan även att jag måste se över min garderob, utsliten hoodie, säckiga mysbrallor och raggsockor är inte direkt vad man har på sig har jag förstått. Från jobbklädd max en gång i veckan talar vi nu nästan varje dag. En gång i veckan är det väl ok, men att ha samma outfit varje dag – inte heller helt PK. Man kan ju inte komma oborstad och helt naturell, pga avsaknad av påsfri persikohy och naturligt rufs. Att uppnå någon form av mänskligt utseende tar sin modiga tid vid min ålder. Efter att ha gjort detta varje dag börjar jag fundera på att investera i en burka och hävda religionsfrihet. Nej skämt åsido, så kräver det förmodligen bara lite mer effektiv garderobsorganisation och eventuellt lite ångestbefriande terapi (shopping).
