Andra upplagan

Min tid i lilla lägenheten lokalen löper mot sitt slut (om en vecka) och vad väntar sedan? Mer downsizing? Foten i kläm? Jajamensan!

Behöver inte flytta så långt i alla fall. Det är första gången jag kan bära sakerna (de få jag har) från ena lägenheten till den andra.

Mina första två steg har lett till att jag har två förråd där majoriteten av mina böcker och ägodelar numera bor, plus en del saker som finns i M:s källarförråd. Den mest extrema downsizingen var förstås att bo på en madrass på M:s vardagsrumsgolv, så den senaste flytten kändes som en liten upsizing. Denna gång har jag åtminstone ett eget rum och en dörr att stänga, men downsizing är det i alla fall. .

Man måste hitta nya, praktiska lösningar för vardagliga problem, till exempel ingen köksbänk och vad gör man när det varken finns skåp eller garderober? Fast det är rätt kul. Jag får mer yta, fast utan alla bekvämligheter som vatten, dusch toa etc. Det finns dusch o toa i korridoren… jag har aldrig bott i studentrum, men det kanske är något ditåt. Fast kyl & frys har jag, och mikro.

Det är inte billigt att flytta runt… denna gång kräver det en hel del utflykter till Ikea med mera samt en rekorderlig mängd målarfärg och rollers.

Men det är inte för alltid. Någon gång lär jag ju bli en riktig människa igen som kan få lägenhet via bostadsförmedlingen (utan den lilla registerpricken hade jag redan haft två lägenheter – eller snarare en av dem – från bostadsförmedlingen).