Citationskomik
På jobbet är det ”fest” idag. Jag ska inte gå. Det här är den årliga ”roliga” festen med lekar i lag och andra ruskigheter. Med ett ”skojigt” tema. Folk diskuterade vad de skulle ha på sig och om det skulle vara för varmt med cowboystövlar. Gud så skönt att slippa tyckte jag.
På sommarfesten klär vi ut oss och leker "kul" lekar.
Är ironiskadad. Började skratta när jag såg en van med texten ’din ”bilglas” leverantör’. (Inte på grund av särskrivningen, den är bara irriterande.) Berättade för Tank som sa: ”Vad får man då? Irrglas?” för hon är lika Joakim Lindegren-skadad som jag. Också affischen där det stod om en föreläsning som skulle ge ”bättre” självkänsla. Hur tänkte de? Eller tyckte de bara att citationstecknen såg bra ut? All sådan hjälp till självhjälp känns som om det bara gagnar den som skrivit boken/håller kursen och enbart rent ekonomiskt. Varför skulle man annars behöva skriva ännu fler böcker i ämnet om den första nu fungerade?
