Shit Happens
Jag gör väl adrig fel...
Gnällspiken kallar jag en av mina uppdragsgivare (inte så han hör det). För ett tag sedan diskuterade jag ett uppdrag med en av hans medarbetare. Då kommer Gnällspiken förbi och säger surt: - Javisst låter det bra, men det kostar ju pengar. Jag vill inte betala för det.
Ångrar att jag inte sa "och varför berättar du det för mig?"
Vad trodde han? Att jag skulle säga. ”Nähä, men då gör jag det gratis.” Kom att tänka på när en översättarkollega berättade om Dan Browns senaste bok som tydligen översattes av ett gäng personer för småpengar på ingen tid alls. ”Man får vad man betalar för”, sa hon. Och det gäller även gnällspiken. Varför jag pratar om Gnällspiken idag beror på att jag hade missat några korrfel i senaste numret (jo, han anlitar mig trots att det kostar pengar, det är ju inte direkt Dan Browns produktion han chefar över). Det var inte omslaget och ingen rubrik i alla fall. Ja, jag tar ansvar för det här sa jag förstås. Vad skulle jag annars göra, det var mina missar. Tjatmostern fortsätter att undra varför cirka fem gånger (förmodligen tänkte han att med lite passivt-aggressivt gnäll så skulle jag säga att han slapp betala, men icke). Shit happens, sa jag och påpekade att det varit lite stressigt kunde tala om när de vill ha jobbet gjort lite tidigare nästa gång eftersom jag haft tre jobb samtidigt och höll på med hans sent på natten, hans kom sist eftersom de inte kommit sig för att beställa jobbet förrän två dagar innan.
Note to self: Gå igenom allt som är gjort efter klockan tre på natten en extra gång. För även om jag bara log hult så stör jag mig på att jag missade saker. Det händer väldigt sällan att jag missar sådana uppenbara fel.
Men jag är ändå nöjd, lyckades för en gångs skull ta kritik utan att falla ihop, be om ursäkt tusen gånger, (tänk det japanska sättet med pannan mot golvet) och erbjuda mig att krypa runt på mina bara knän och kanske gissla mig lite som botgöring. Det har jag gjort för många gånger. Men nu är det nog.
