Lägg av, lägg ner
Men ni passar ju så bra ihop...
Den gärna överentusiastiska Nora vill väldigt gärna tussa ihop mig med någon. Men de hon tycker skulle passa för mig passar ungefär lika bra som en rosa minikjol med glittervolanger i size zero skulle göra (dvs inte ens som tumvante). När jag säger att det där kommer aldrig att funka eller är ointresserad så tror hon att jag bara är blyg och om jag säker att jag föredrar tecknade människor så tror hon att jag skämtar. Det senaste försöket var intressant, men nej tack. Hur kan hon tro att jag som lever i stort sett hela mitt liv och arbete på datorn skulle kunna falla för en teknofob som blir förbannad över ordet bredband och inte ens har mobil.
Inte för att jag skulle falla för någon som twittrar om varje steg de tar eller inte kan sitta och prata i fem minuter utan att hala upp sin slutphone (pojkfrökens ord som jag glatt stjäl).
Nåja, jag var i alla fall social två dagar i rad och åt sushi, drack sake, var på bio (kul att se med glasögon så att jag verkligen kunde se filmen). Dagen innan var jag på vernissage gubevars med surt vin och bräckliga konstnärsegon och annat som hör till (och blev kallad ”morsan” av någon gubbjävel med konstig mössa, jag fick verkligen lust att lägga an min mest högdragna min och säga: du menar väl kärringjävel, men det gör man ju inte). Men efteråt gick (de trevliga delarna av) sällskapet iväg och åt god mat och drack en massa öl.
Ingen romans dock. Men det gör mig väl inte superasocial? Att man träffar folk innebär ju faktiskt inte att man måste hångla med dem också. Eller har jag missuppfattat något där?
Var på sf-bok och köpte manga och blev lite ledsen när jag kom på att jag inte kunde köpa någon mangakalender i år, för var ska jag hänga den? På resväskan?
Kunde varit sämre. Tror att jag hann med att jobba lite mellan varven också.
Min psychoshrinkie ska ge mig träning på recept, visst behöver jag träna, men hon tycker att jag främst behöver träna på att vara ute bland folk. Visst, hurra, jag träffar för lite människor, så jag vill gärna möta nya iförd baddräkt eller trikåer. Men jag tänker fan inte hångla med dem.
Jag har ju faktiskt varit ute och träffat folk, låt mig se… flera gånger det senaste halvåret…
Men vem kan vara tillräckligt social med 18-timmars arbetsdagar? Så jag måste nog lägga ner lite av det också. Organisera arbetstiden lite mer.
Efter sista helvetesproduktionen har jag varit otroligt trött och lite smågrining och somnar nästan över tangentbordet när plötsligt Madonna börjar räkna på fingrarna och säger att jag redan jobbat tio timmar i sträck.
Lägg, av lägg ner borde jag nog säga till mig själv lite oftare