Andra upplagan

Da Capo al Fine

Hem fula hem

Publicerad 2013-02-27 14:00:00 i Hemstajlat,

Jag har börjat knarka. Hemnetknarka, inte den vanliga sorten. Men det är väl ungefär lika beroendeframkallande. Tänker hela tiden att jag ska sluta för idag, men så helt plötsligt är jag inne på sidan med en lägenhet som jag redan tittat på100 gånger (och inte ens funderar på att köpa).

Anledningen är att jag tänker skaffa mig någonstans att bo. Hur illa jag än tycker om bostadspolitiken och även om jag ser bostadsrättsföreningar som ett straff, där vissa (exempelvis jag) betalar för andras "bostadskarriärer" för att jag behöver någonstans att bo. Om jag inte vill flytta direkt från källarhålan till långvården (för innan dess lär väl inte köandet i bostadsförnedringen ge resultat) måste jag bita i det sura äpplet och inse att det är så här det är idag. 

Hur det än är så ger det ständiga hemnetsurfandet åtminstone en del skratt. För det första den ofta otroligt fjantiga mäklarjargongen (som oftast verkar slå ut i full blom när en större brist ska döljas) och sedan människors minst sagt märkliga smak och uppenbara färgblindhet (visste inte att det var ett så stort problem).

Ett eget sovrum till katten är väl inte för mycket begärt? (OBS! Ironi)

Vet i alla fall hur och var jag inte vill bo:
1. I källarplanet Förvånansvärt många bostadsrättsföreningar verkar göra om källarplanslokaler till lägenheter och lockar med egen uteplats. Jorå, och små fönster en och en halv meter upp, med järngaller framför. Ger en väldigt mysig och hemtrevlig känsla av fängelsecell. Att bo under markplanet är jag dessutom lite trött på. En lägenhet hade fin utsikt rakt in i en grå betongvägg och insyn från en parkeringsplats rakt ner i sovrummet.
2. Med insyn från folk som går förbi utanför. Man lär sig snabbt att se vilka lägenheter som ligger helt fel eller har så otroligt knasig planlösning att inte ens mina mycket modesta krav på möblering och facilitieter skulle gå att genomföra.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela