Andra upplagan

Da Capo al Fine

Dag 08 – Ett ögonblick tack,

Publicerad 2010-11-25 01:15:40 i It's my party,


Stilpolisen ser dig...

Vissa dagar gör jag makeover på alla människor på bussen. På två sekunder kan jag numera se dålig kvalitet, illasittande kläder, missklädsamma färger och material. Önskar att jag kunde göra om den där plastjackan till skinn, den där hemska syntetkappan till en figursydd kaschmirrock, byta ut snedgågna sneakers mot snygga läderkängor och bara ändra på den där lilla detaljen som gör hela outfiten komplett misslyckad.

Jag är inte nådig. Ibland byter jag också frisyr och hårfärg på dem som passerar.

Inte så att jag drömmer om en karriär som Trinny & Susannah eller något sådant. Det skulle ju aldrig gå. Jag vill inte ge människor en annan stil eller kläder som jag kanske skulle föredra själv, utan bara ge de kläder de har snyggare skärning, färger som passar och bättre material.

Det känns lite som om jag kastar sten i glashus, för det finns säkert mycket som skulle kunna ändras med mina egna kläder också.

Fast efter att ha studerat mina medpassagerare ganska länge kan jag åtminstone ta på mig lärarinneglasögonen, pekpinnen och min strängaste min.

 Undvik brunt, speciellt bruna skor, det blir nästan aldrig lyckat. Tänk också på att få saker förstör en snygg klädsel i övrigt som den där blaffiga bruna plastväskan som uppenbart är en extremt dålig märkeskopia av en väska som inte ens var snygg i original

De flesta pastellfärger på byxor och ytterkläder, kanske på bebisar, men knappt det

Manchester är nästan aldrig snyggt och nästan alltid i usel kvalitet (och det syns verkligen)

Marinblått är färgernas Bryan Adams, en färg för alla som egentligen hatar kläder och färger. Den signalerar så gott som alltid bäraren är färgblind, klär sig i mörker, inte har en aning eller får sina kläder av någon som hatar dem.

Teddykragar, ser ut som en ledsen nalle har legat och dött runt halsen på bäraren och kan få den snyggaste jacka eller kappa att se ut som du ofta vaknar upp på ett värmegaller vid t-centralen och inte har en aning om ifall du hade kul igår

Det spelar ingen roll hur smal du är, slutar jackan mitt på rumpan ser det ändå ut som om du tagit på dig någon annans kläder. Någon mycket mindre.

Päls ser alltid helt fel ut, speciellt om den är ljus och/eller mycket långhårig. Inte elegant, tvärtom, det ser snarare ut som om din enda hjärncell gett upp andan. Jag är ledsen, men en dumstrut på huvudet eller en skylt om halsen med texten ”jag är en idiot” skulle få dig att se smartare ut, Uppenbart gamla pälsar är okej, så länge de inte är ljusa.

Allt jag sagt ovan (förutom det om päls) kan bäras med den äran av alla som förstår vad de klär i och hur de ska klä sig. Tyvärr gäller det inte de allra flesta.

Ja, det var väl allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela