Andra upplagan

Da Capo al Fine

Deadline

Publicerad 2010-05-09 20:12:14 i 9-5,

Varför skjuter man upp saker? Eller man och man, varför säger man så? JAG skjuter upp saker och sen får JAG jobba som en blådåre innan deadline. Fast jag var ute i rätt bra tid den här gången. Trodde jag. Får kanske börja tro på min terapeut som säger att jag är alldeles för tidsoptimistisk och tror att allt går mycket fortare än det i själva verket gör. Tror att det tar en halvtimme att resa vart som helst i stan, fast jag inte bor centralt längre… Eller under rusningstid. Jag tar också på mig för mycket jobb, som vanligt, hinner med i sista sekunden, inte utan att jobba tills jag inte känner fingrarna längre, som vanligt. Ibland säger kroppen stopp. I fredags kväll, natt någon gång så sa min kropp nej tack, nu lägger vi av med det här. Händer, rygg och axlar ville inte vara med. Sedan har jag sovit. Sovit. Sovit.

Vaknade med migrän. Sov lite mer. Och lite till. Insåg att migränen kunde ha berott på att jag inte kunnat dricka kaffe sen i torsdags eftersom jag inte haft någon mjölk. Kanske också på att sanden i kattlådan inte var bytt och det började verkligen bli synd om kissarna. Jag började starkt fundera på att gå ut i skogen och kissa för att slippa gå in i badrummet. Nej, det tänkte jag inte alls, men det luktade hemskt. Å andra sidan blir man fullkomligt totalöverkänslig för lukt under och efter ett migränanfall, så det var förmodligen inte lika illa som jag trodde.

Men idag masade jag mig i alla fall iväg och köpte kattsand och mjölk! Slipper äta pasta eller ris till frukost (gröt utan mjölk är inget vidare)! Diskade, röjde lite i den otroliga röra jag lyckas få till varje gång det är mycket jobb.Sen skulle jag jobba. Skulle, är verkligen ordet. Jag ”skulle” göra det i flera timmar nu. Väntar bara på att sätta igång. Vad saknas? Godot? Inspiration? Hur mycket sådan behöver man för att göra ett jobb som man gjort en miljon gånger förut? Ingen alls, skulle jag vilja säga. Började åtminstone inte klä om möbler eller städa lådor, eller se på anime. Satt och slösurfade och läste bloggar, funderade på saker jag skulle vilja göra och laddade ner manga från nätet (skäms inte ett dugg för det, jag kommer att köpa allt så fort de kommer på engelska (ibland är de officiella översättningarna sämre än amatörvarianterna) om två-tre år eller så...

Nu ska i alla fall jag och kaffemuggen sätta oss och korrekturläsa i soffan. Sen blir det översättning natten lång. Skjuter åtminstone upp sovandet när det är deadline. 

Önskar att jag kunde starta mig själv som en bil, och bara komma igång när jag planerat för det. Inte sitta och stirra på skärmen som en annan fåne.

Tips: När man känner sig glåmig och blektrött är det ingen bra idé att sätta en 100-wattslampa i badrummet…


Tror kanske fortfarande någonstans att det ska vara så här glamoröst att jobba hemifrån, rent och vitt, vita kläder och fladdrande vita gardiner... En liten latte kanske och ligga i sängen och jobba... I verkligheten sitter jag insvept i noppkoftor vid skrivbordet bland dammtussar och om gardinerna fladdrar beror det på att katterna hänger i dem och gungar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela