Avskavd
Vadå? Det är väl casual friday...
Har ett alltmer avskavt grönglittrigt nagellack sen ett kort partajande i fredags (hinner inte köpa borttagningsmedel) och mina ögonpåsar är stora som Rundetaarn och har fått sina egna ögonpåsar. Inte av party utan av jobb.
Det är ju den tiden på månaden.
Nej, inte den tiden, som är jobbig också men på ett annat sätt.
Den där jobba x totalspeed – falla i koma – jobba x totalspeed –falla i koma-tiden när man tappar uppfattningen om veckodagar, tid på dygnet och förmodligen var man har sitt eget arschle.
Alla som jobbat med trycksaker i någon form vet förmodligen vad slutproduktion innebär.
Det vill säga utom det exceptionella miffo som vickade för AD när han bestämde sig för att det var roligare att gå på bar i US of A än att producera.
Mister miffo mailade mitt under denna eminenta period och sa att det är nog bara du och jag som är vakna i hela tidningssverige… jag trodde att han skämtade. Men det gjorde han inte. Klockan var ju bara barnet (02.30) och han kan inte ha jobbat med tidningar någonsin…
Frågade chefen om han var 17 år och aldrig jobbat förut, men han visade sig vara en fullvuxen familjefar (och galen, visade det sig också).
Hoppas hans barn inte svälter nu när det är jul o allt…
Herregud, varför väljer man ett sådant jobb om man inte är beredd på de där extrema nattpassen då och då? Annars väljer man väl 9-5…
Just nu har jag haft en radda av de där mysiga 18-timmarsdagarna. Men nu är det snart slut. Nyss sa jag stopp, okej, jag lägger mig i koma nu ett par timmar.
Det är väl inte för mycket begärt. Än är det ingen ko på isen (det uttrycket har jag alltid förknippat med deadline, hörde det första gången när jag var ny och grön och allt var jätteläskigt med tryckerier och – slutproduktioner).
Hinner varken med de där dagarna eller Lottens julkalender just nu. Men jag kommer igen, vänta bara…
Som tur är får jag sova till 12, Madonna har inga tidiga vanor heller. Tänker med fasa på om hon hade varit som sin väninna Spektaklet. Inte bara för att det hade varit outhärdligt med mer än 3 sekunder i Spektaklets tvivelaktiga gnällskap. Hon störtar upp ur sängen kl 5, helg och söcken. Då har jag ju för fan inte jobbat klart än.
Så heller inte idag, men som sagt, jag mailade de närmast sörjande och sa att de här små pluttgrejerna återstår men det skiter jag i just nu, för jag ligger i det närmaste i koma.
