Andra upplagan

Da Capo al Fine

Flykten till Förorten

Publicerad 2009-10-09 14:43:55 i It's my party,

Så ska man då bli förortsbrud… Flytta från det kära gamla Söder där som barn jag lekt. Ja, barn och barn. Jag var väl ganska barnslig i 20-årsåldern. Men många år har det blivit.’

Flyttlasset går till en funkislänga från 40-talet. I en förort. Ganska nära stan. Jag flyttar från 56 kvm till 38 och andrahand. Men jag är otroligt glad.

 Back in the Burb

Lukas, som är en gammal vän till Nora, har flyttat ihop med sin tjej (och vi håller tummarna för evig lycka där, åtminstone i tre år, sen är jag en riktig människa igen, kan låna deg och skaffa eget). Han har inte världens bästa statistik på området flickvänner, om man säger så. Men jag får alltså hyra hans möblerade etta omöblerad. Möblerna är jag väldigt tacksam för att jag slipper, en typisk ungkarlslägenhet för en kille mellan 25 och 30 som inte bryr sig ett dugg om hur det ser ut. Brrr. Dessutom målade han väggarna vita. Och städade tillsammans med sin tjej. Jag klagar inte, men deras uppfattning om städning skiljer sig betydligt från min. För att inte tala om Tanks. Så hon följer med mig dit imorgon. Då ska vi skrubba och torka, så det känns fräscht när jag flyttar in.
 -  Här kan du dansa omkring naken, sa Noras kompis Oili. Och det kan jag ju. Det finns inte ett uns insyn. För mig som bott med rak insyn i 16 år känns det fantastiskt. Dessutom har den balkong! Allt är bra, förutom alltså att den inte är min, att jag kan få flytta ut med ett par månaders varsel.

Herregud vad jag önskar att jag redan flyttat in och slapp allt det där jobbiga med packning och sortering. Lukas kom förbi med nycklarna och frågade Nora sen lite lätt chockad om jag verkligen tänkte flytta, jag hade ju inte börjat packa. Men det har jag ju gjort. Det är inte så lätt att se att jag slängt, gett bort och sorterat ut ungefär 40 procent av allt som fanns här. Resten är en barnlek. Det gäller bara att veta i vilken ände jag ska börja. Och att skaffa en miljard flyttkartonger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katt

Olyckliga omständigheter, jojo. Men det kunde vara värre, det kan det alltid. Anpassa sig och gå vidare. Hur gör man det? Jag vet inte, men jag kan inget annat än försöka.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela