To sleep, to dream
Vaknar jättesent varje dag, okej idag vaknade jag klockan 10 men sommade om. Skönt. Är en av dem som ständigt behandlas som andra klassens medborgare. Kvälls- eller nattmänniskor. Morgonmänniskorna vill inte ens gå med på att vi existerar. Vi ska ständigt ha dåligt samvete för att vi inte skuttar upp ur sängen klockan sju med ett leende.
På jobbet, den tiden jag befann mig på kontoret verkade en del av killarna har något slags machotävling om vem som var först på jobbet på morgonen. De mätte förmodligen någonting utan att egentligen göra det.
Ja, herregud.
Noras otäcka monstermor brukar ringa henne tidigt på morgonen, speciellt om hon vet att Nora varit på någon form av baluns dagen innan, för sover man på förmiddagarna är man en dålig människa.
"Då förlorar man ju hela dagen" är ett vanligt argument? Till vad? Undrar jag. Vad skulle jag ha gjort om jag gick upp klockan 8 (det är ju helg)? Haft ångest för att jag inte är ute och joggar/putsar fönster/bygger en veranda/hjälper gamla tanter över gatan, som alla andra?
Nej, jag är glad om jag kan somna alls. Visserligen inte utan lite hjälp. Att vara vaken i flera dygn tills man faller ihop är inte att rekomendera. Nu sover jag åtminstone, även om det inte alltid är på socialt acceptabla tider.
Jag blev väckt klockan åtta på morgonen. Inget kaffe fanns det heller...
Ska snart ge mig ut i kylan hem till Nora, som ska laga middag åt mig.